Gregor Zubicky förlorade förmågan att spela oboe
Sommarpratar om vilken roll musiken har i vår kultur
Publicerad 2022-08-10
Han spelar det mest fingerfärdighetskrävande instrumentet i en symfoniorkester – oboe.
Efter 17 års framgångsrik karriär lyder plötsligt inte ett finger längre. Det låter skit.
”Om jag inte spelar, vad är jag då”, undrar Gregor Zubicky.
Nu stundar en fem års tröstlös vandring mellan olika experter men den neurologiska åkomman låter sig inte botas.
Av den ångestfyllda promenaden blir dock mest glimtar. Zubicky verkar inte vara typen som gräver ner sig. Att första skoldagen lanseras av rektor som gossopran på en tuff och extremt idrottsfixerad sydafrikansk internatskola kan inte heller varit någon dans på rosor. Men han överlever och nämner det mest i förbigående.
Vi får också följa med under några års vildmarksliv när mammans nya kille driver fårfarm i Australien och när han i brist på barnvakt följer med mamma operasångerskan på jobbet och högljutt protesterar från salongen när hon blir bortrövad som Pamina i ”Trollflöjten”.
De här brokiga turerna är förvisso intressanta men ett sidospår i programmet – eller är det huvudspåret? – är minst lika spännande. ”Vilken roll spelar musiken och kulturen i stort för människors identitet och nationalitet? Vem sjunger liv i landet?” säger han med en typisk formulering och nämner för egen del Alice Tegnérs barnvisor. För andra kanske det är Astrid Lindgren och ”Idas sommarvisa” eller böckerna om Bullerbyn. Eller är det rent av ”Kalle på julafton” som format den svenska identiteten…
Vilka visor har format mig? Förhoppningsvis inte Gullan Bornemarks. Vilka berättelser, vilken musik har format dagens Sverige? Kan man fundera på. Vi är väl inte bara Volvo, skiftnycklar och ingenjörer.
Och till slut löser det sig med musiken för Zubicky. Oboen hamnar på hyllan men han får jobb som konstnärlig chef på Örebro kammarorkester. Det bli succé med prestigefyllda gästspel. Såklart, det är ju ”Sommar i P1”.
I morgon sommarpratar: Hana Al-Khamri.