Hollywood har inte lyckats förstöra charmen med Ove
Magnus Sundholm om ”A man called Otto”
HOLLYWOOD. Först ser vi den amerikanska versionen av ”En man som heter Ove”.
Sen hittar vi en förvirrad tant i garaget.
Det är som en smärtsam inblick i framtiden.
Jag tror inte någon av oss skandinaver hade några högre förväntningar när vi i förra veckan bjöds in till premiären av ”A man called Otto” på Oscars-museets biograf i Los Angeles. Dels hade det med trailern att göra, dels med filmbolags för året sena lansering (sånt brukar tyda på att förhoppningarna om Oscarsutmärkelser är lågt ställda).
Därför blev vi glatt överraskade när det visade sig att amerikanerna inte förstört Fredrik Backmans charmiga historia.
På förhand hade Tom Hanks känts för hygglig för att spela tjurig gubbe. Inte heller skulle han kunna mäta sig med den bastanta kroppshydda Rolf Lassgård visade upp i originalet.
Ändå vann historien över oss.
Skratten satt där de skulle och på slutet var det omöjligt att inte beröras av Ottos öde.
För det går en stor del av äran till Mariana Trevino, skådespelerskan bakom Ottos nyinflyttade, latinamerikanska granne.
Rollen blir garanterat hennes genombrott.
Efteråt dök hon, Hanks och flera andra inblandade upp för paneldiskussion.
Då kom just Hanks ofarliga framtoning på tal. Men den fick mothugg av skådespelaren själv. Med stigande röst berättade han hur djävulskt rasande han kan bli på bilister i LA-trafiken som vägrar blinka när de svänger vänster. Publiken jublade.
Det var mörkt och för årstiden kallt när vi sent svängde in i lägenhetsbyggnadens stora garage. I stället för fönster är det byggt med galler och när det blåser blir det korsdrag.
Vid en av pelarna stod en granne, en äldre dam i kortärmad blus och öppna leopardsandaler. Hon huttrade och höll om sig i ett försök att hålla värmen.
Det är inte första gången hon gått bort sig i jakt på den bil hon inte längre får köra.
Vi hjälpte henne upp. När hon gick ur på andra våningen gick hon först åt fel håll men tycktes komma på sig själv och vände på klacken.
Precis innan hissdörrarna gled igen sa hon, ”Det är så ensamt sen han gick bort”.
Jag rös. Det kunde ha varit en scen hämtad ur ”A man called Otto”.
Ingen borde behöva vara ensam.
Veckans:
Dokumentär: Nu ska förbannelsen kring tv-serien ”Glee” kartläggas. Tre avsnitt ägnas åt bortgångna Cory Monteith, Naya Rivera och Mark Salling. Montheith var 31 när han dog av överdos, Rivera var 33 när hon drunknade och Salling 35 när han tog sitt liv efter att ha fällts för barnporrinnehav. Premiär blir det i januari.
Stämning: Bill Cosby kommer inte undan sitt förflutna. Efter att ha fällts för våldtäkt men släppts ur fängelse på grund av en juridisk teknikalitet har han nu stämts av ytterligare fem kvinnor. I en domstol i New York anklagar de honom för att ha utsatt dem för sexuella övergrepp.
Film: Det går inte att inte imponeras av James Camerons Avatar-uppföljare. Efter att ha sett ”The way of water” känns det för första gången på länge som om biofilm faktiskt har en framtid. Hatten av för det storskaliga äventyret.
Tv-serie: Helen Mirren, 77, och Harrison Ford, 80, är sevärda i tv-serien ”1923”. Båda närvarade vid premiären i Los Angeles häromveckan. Historien är en andra spinoff på ”Yellowstone”, den just nu mest populära tv-serien i USA. Från och med 21 december finns ”1923” att strömma.
Roman: Michael Connelly, succé-författaren bakom berättelserna om Los Angeles-detektiven Harry Bosch, är tillbaka. I ”Desert star” får pensionsmässiga Bosch, 72, hjälp av den unga kvinnliga kollegan Renée Ballard. Tillsammans försöker de rulla upp ett tidigare olöst mord på en hel familj.
Skandal: Backstreet Boys julspecial hugger i sten. Tv-bolaget ABC har ställt in onsdagens planerade sändning av gruppens ”A very backstreet holiday”. Beskedet tog tv-bolaget i förra veckan efter att våldtäktsanklagelser riktats mot BB-medlemmen Nick Carter. Övergreppet ska ha skett på gruppens turnébuss efter en konsert i Tacoma i delstaten Washington 2001.