Mr. Nugent riffade till sig segern

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-06-09

NORJE

Han kom, riffade så strängarna brann -

och segrade.

Den amerikanske 70-talsrockaren Ted Nugent bjuder inte på stor musik, men han vet hur man underhåller en publik.

Och det räcker riktigt långt en lördagskväll i början av juni.

lika som bär Är det inte Janne "Zebran" Schaffer i Electric Banana Band? Nej, det är rockfarbrorn och storviltsjägaren Ted Nugent!

På lördagens festival fanns det egentligen bara en riktigt stor stjärna. Lemmy från Motörhead, Saxons Biff Byford och Bruce Dickinson får ursäkta, men mest efterlängtad bland många var ändå vanvettingen Ted Nugent.

Mannen med stort M

Det kanske kan vara svårt för en utomstående att förstå, men för tusentals 70-talsrockers är den 53-årige Detroitsonen mannen med stort M.

Sedan debuten 1967 har han sålt över 30 miljoner album världen över, författat en rad böcker (där den senaste "Kill it & grill it" är en kombinerad jakt/kokbok), samt engagerat sig i den konservativa USA-högern, medborgarnas rätt att bära vapen och jaga med pilbåge.

En sådan machoattityd går självklart hem på en festival som Sweden rock.

Jag kan villigt erkänna att jag på skiva har svårt för hans traditionella rockriffande och därför hade jag inte heller några högre förväntningar på konserten.

Slår rekord i poser

Men en kvart efter att Mr. Nugent gått på scen finner jag mig stå där i publikhavet" och ha riktigt kul.

Michiganrockaren verkar ha pluggat in sig själv till samma eluttag som förstärkarna och far fram över scenen i en kavaj som Trazan Apansson skulle ha gillat. Dessutom slår han lätt och ledigt det inofficiella Sweden rock-rekordet i gitarrposering med råge samtidigt som han och basisten/sångaren Marco Mendoza och trummisen Tommy Clufetos levererar ett sjuhelvetes sväng värdigt självaste AC/DC.

Då är det lätt att förlåta honom för att materialet inte är det skarpaste man kan ta del av.

Svett och dedikation

"Cat scratch fever" är förvisso en odiskutabel klassiker, men därutöver är det ganska dåligt med riktigt engagerande låtar.

Men trots allt; god rock består lika mycket av svett och dedikation som av själva musiken - och när det gäller att underhålla med små medel är Ted Nugent svår att stoppa.

Men vi - och Blekinges alla smådjur - får i alla fall vara tacksamma över att gitarren var svenskättlingens enda vapen.

Annars hade det kunnat bli riktigt blodigt.?+?+?+

Ted Nugent

Mattias Kling

ANNONS

Följ ämnen i artikeln