Bruce klarar sig bra utan Maiden

NORJE

Bruce Dickinson har ledigt från sitt heltidsjobb i Iron Maiden.

Och den semestern väljer han att fira med oss här i Blekinge.

Det är bara att tacka och ta emot.

helskärm

För två år sedan hände det som miljontals fans önskat ända sedan skarven mellan 80- och 90-talen.

Bruce Dickinson lade sin solokarriär på is och återvände till sina vapenbröder i Iron Maiden, vilket ingendera parten direkt förlorade på.

Med den legendariske sångaren åter i sättningen gjorde Maiden sitt bästa album sedan "Seventh son of a seventh son" och vokalisten fick återigen njuta av framgångens frukter.

Men nu är de engelska metalstjärnorna inte så extremt produktiva och i väntan på att Steve Harris skriver nya Maiden-låtar tar Dickinson och blåser liv i sin egen karriär igen.

Det är alltså med ett helt eget band och en hel del stycken från de fyra soloskivorna som den fäktningstokige engelsmannen kommer till Sweden rock festival.

Men självklart har den snart 44-årige frontmannen inte glömt sitt huvudband.

Blandar materialet

Redan som tredje låt dammar han av örhänget "Revelations" och sen fortsätter han att blanda sitt eget material med Maiden-klassiker.

Bruce och hans kompband - som till stora delar består av de människor som spelade på hans "Skunkwork"-skiva från 1996 - bjuder bland annat på en massiv version av "Tears of the dragon" från "Balls to Picasso", en finfin "Laughing in the hiding bush" och en speciellt allsångsvänlig version av "Bring your daughter" to the slaughter".

Men den riktiga tändningen kommer när Dickinson mot slutet av konserten slänger upp Maiden-hitsen på rad.

Tokrolig Tom Jones-cover

"The prisoner" från milstolpen "Number of the beast" åtföljs av "Powerslave" och när han som sista låt kör en tokrolig version av Tom Jones-standarden "Delilah" är det ingen tvekan om att Bruce klarar sig riktigt bra på semestern. Tänk om alla ledigheter kunde vara så här givande.

Bruce Dickinson

Mattias Kling