– Det var gnälligt

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-17

Pelle Almqvist om världsturnén, slitningarna inom The Hives och tankarna på solokarriär

Vårsolen kastar några blygsamma strålar på Pelle Almqvist, som slagit sig ner på en soffa vid Hornstull i Stockholm. ”Det verkar ha varit en jävligt lång och tråkig vinter för många människor här hemma. Jag tror vi behövs lite extra mycket nu”, säger han. I mars gör The Hives sina första spelningar i Sverige på länge.

Vintern tar aldrig slut, ekonomin är körd i botten och depressionen lurar runt hörnet.

Då återvänder The Hives till Sverige som räddande änglar.

– Det var dags nu, säger Pelle Almqvist.

Någon som minns The Hives?

Punkarna som satte Fagersta på världskartan har knappt synts till i Sverige sedan oktober 2007. Då släppte de skivan ”The black and white album”, packade sina resväskor och gav sig ut på en gigantisk världsturné.

Men med undantag för något enstaka festivalgig har bandet undvikit Svedala – fram till nu.

– Jo. Förr var vi själva väldigt irriterade på band som slutade spela i Sverige så fort de blev populära utomlands. Så det var dags nu, säger sångaren Pelle Almqvist när Nöjesbladet träffar honom på ett café vid Hornstull i Stockholm.

Efter 160 spelningar i jordens alla hörn tänker hans band avrunda sin gigantiska världsturné med en handfull gig på hemmaplan. Sen väntar en kort vända i Japan i början av april och sen arbetet med en ny skiva.

– Jag har lärt mig att aldrig prata om hur lång tid det kan ta. Den senaste månaden har vi i alla fall skrivit nytt material, det har varit jävligt roligt.

Alla i Hives har fyllt 30. Kommer det att märkas på de nya låtarna?

– Nej. Det skulle vara om man tröttnar på pubertal rockmusik, men det gör vi inte. Jag tycker fortfarande att Rolling Stones och Iggy Pop är energiska. Har man energin att göra en bra rockkonsert kan man hålla på hur länge som helst. Sen tror jag att det är bra för hjärta och lungor också, säger han och skrattar.

”Blev för stressigt”

Pelle Almqvist försäkrar att bandet är ”jävligt spelsugna” efter sin maratonturné. Men året som gick bjöd också på en hel del slitningar inom bandet.

– Slutet av sommaren och början på hösten var det lite gnälligt. Sommaren var så intensiv, vi tackade ja till väldigt mycket. Schemat blev för stressigt, säger han.

Kom det någonsin till en punkt där ni behövde en lång paus från varandra?

– Ja, så är det ofta. Så fort vi kommer hem efter en turné bryter vi helt kontakten. Sen efter två veckor börjar det läcka in lite kärleksfulla mejl, sen ringer vi varandra och kommer på att vi vill göra något igen. I slutändan är vi fortfarande bästa polare.

Vill inte skada Hives

Som gruppens sångare och ledstjärna får Pelle Almqvist ofta frågan om han har lusten att göra något soloprojekt vid sidan av The Hives. Och en renodlad Pelle-skiva är ingen omöjlighet i framtiden.

– Jag tror att det kan vara bra. Vår trummis Chris Dangerous jobbar med lite egna låtar vid sidan av, och det är inte omöjligt att jag också gör det. Men det måste göras med minimal skada på moderskeppet. Om jag gör en skiva med känsliga låtar måste folk ändå fortsätta fatta att jag är en tuffing (skratt).

Men vore det inte skönt att göra något helt annorlunda, typ en schlagerballad?

– Absolut. Problemet är ju bara att jag är en tuffing, det finns inga mjuka sidor.

Vad skulle det vara för musikgenre om du kör solo?

– Jag vet inte, kanske inte högljudd rock i alla fall. När jag växte upp lyssnade min farsa på frijazz hela tiden. Det måste vara tufft, men jazz kan ju vara tufft, visor kan vara tufft. Jag tycker inte om Stevie Wonder och The Beatles, det är för mycket musikalitet som kommer i vägen för känslorna. Jag tycker att saker går mer rakt in när det är

finesslöst.

”Göra folk lyckliga”

Trots att bandet har varit på resande fot det senaste året har den bistra ekonomiska situationen här hemma inte undgått dem. Pelle Almqvist blir ovanligt känslosam när han ska sammanfatta vad den kommande turnén betyder för honom och bandet.

– Det här är inte skitsnack, och inte för att jag är pretentiös, men folk blir lyckliga av det vi gör. Det är faktiskt en mäktig grej. Det verkar ha varit en jävligt lång och tråkig vinter för många människor här hemma. Jag tror vi behövs lite extra mycket nu. Nu ska vi ut och göra folk lyckliga!

Datum

22/3 Helsingfors, Nosturi

24/3 Göteborg, Trädgår’n

25/3 Malmö, KB

26/3 Norrköping, Flygeln

27/3 Karlstad, Nöjesfabriken

28/3 Umeå, Umeå Open