Bra låtar som tar ut varandra

Håkan Steen

Förmodligen tyckte Caesars att 24 låtar på två skivor var vad som krävdes för att förmedla känslan från den här inspelningen fullt ut.

Det är lätt att känna så när man håller på med kreativ verksamhet och har lite flyt.

Därmed inte sagt att det är sant. Ofta är det när man har haft näsan för djupt i något för länge som man börjar känna så, när distansen försvinner och man inte längre ser vad som är essentiellt i det man har gjort.

De här stockholmarnas naivistiska garagepop är musik sprungen ur singelformatet och som fortfarande trivs bäst där. En låt med Caesars kan vara som den avgörande drinken när festen håller på att peaka, men hur bra låtar de än har – det finns några delikata stänkare också på detta femte album – tar de lätt ut varandra lagda på en så lång rad som här.

Att producent Ebbot Lundberg har släppt rejält på tyglarna och färgat soundet i ännu fler psykedeliska kulörer än vanligt gör troligen gott för helhetskänslan.

Men jag tror ändå att ”Strawberry weed” hade kunnat bli en ännu bättre platta om den varit tio-tolv spår kortare.

Bästa spår: ”Boo boo goo goo”.