Expedition: Lundell x 208
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-16
Larsson har färdats genom Uffes kaos – och ser slutet på en epok
ROCK ”Jonas joggar”.
Fram till den 4 december var det namnet på en av Sveriges bästa bloggar.
Den handlade om hur fyra måttligt idrottsintresserade män och professionella popknarkare tränade inför Las Vegas Marathon.
Vi fick följa deras resa före, under och efter.
Alla klarade sträckan, om än med blandat resultat.
Alla försökte också efteråt att beskriva smärtan som strömmade genom deras kroppar.
Men de vet ingenting om smärta.
De har inte lyssnat igenom Ulf Lundells ”Under vulkanen”, en jättebox på 14 cd-skivor med vartenda dammkorn som antingen inte gavs ut eller hamnade på olika samlingar och singlar och diktantologier och Gud vet var mellan 1972 och 2007. Plus två dvd:er med alla videor, ett par låtar från den ökända och stirriga nyårskonserten 1985 samt en komplett konsert från ”Club Zebra”-turnén.
Bara cd-skivorna är ett 208 spår långt rockmaraton som får runt 42 kilometer till fots i Nevadas öken att likna en nätt morgonhasning mellan kylskåpet och sängen.
Rustad med machete
Jag hade kunnat starta bloggen ”Larsson lyssnar”, mest för att kunna beskriva upplevelsen i detalj. Jag lät tack och lov bli.
För ungefär en vecka sen startade expeditionen. Jag reste till de dunklaste hörnen av Lundells arkiv, utrustad med ett par hörlurar, en machete och två sherpas, som en norrländsk ättling till Dr Livingstone, I presume.
Jag har hackat mig igenom demos, obskyra outtakes, recitationer, covers på Evert Taube och Steve Earle och Dylan och Bellman, en tonsatt dikt av William Butler Yeats och mängder av alternativa versioner av mer eller mindre kända Lundell-original.
Jag har stirrat rakt in i gapet på besten ”Tio år försent att sluta nu”‚ den alternativa och 16 minuter långa versionen av ”Blå Range Rover”. Jag har lyssnat på det tidigare outgivna albumet ”A real home for the boys”, där Lundell sjunger på engelska. Föga oväntat blev lärdomen att Ulfs identitet och tyngd som rockartist bygger på svenska språket, och inget annat. Jag har till och med stött på låtar som heter ”Tango la mouche” och ”070 4433008”.
Och med tanke på att 111 av de 208 låtarna består av Lundells röst och en akustisk gitarr har ordet monotoni fått en helt ny innebörd.
Det här är till mångt och mycket vad som blev över efter 24 studioalbum, samlingsskivan ”Preskriberade romanser”, boxen ”Livslinjen”, alla otaliga samlingar och återutgåvor med remastrat ljud och bonusspår som släppts genom åren.
Ingen Dylan-rensning
”Under vulkanen” är dock inte ett svenskt svar på Bob Dylans mästerliga arkivrensning ”Bootleg series vol. 1–3” eller Springsteens ”Tracks”. Där kunde man relativt enkelt bryta loss en eller ett par skivor med tidigare outgivet material som kunde mäta sig med legendernas bästa studioalbum.
Här finns det också guldkorn, men de är få.
I den medföljande boken skriver producenten Kjell Andersson att cd-skivans förutspådda död kan ha inspirerat storleken på boxen, att den sammanställts i andan nu eller aldrig.
Det är också ett sätt för Lundell att göra upp med sitt förflutna. Genom att iscensätta ett sista och gigantiskt utbrott eldar han upp hela sin historia.
Efter sista låten tystnar vulkanen. Allt är förbrukat och blottlagt. Fortsättningen – jag är övertygad om att det blir nån sorts fortsättning – kan börja om från noll.
Det är exorcism
”Under vulkanen” är inte nån samling i egentlig mening.
Det är exorcism, en omfattande malström, ett nästan olyssningsbart men fascinerande kaos som kanske bara de mest fanatiska uffeisterna kan lära sig älska.
Vi kommer kanske aldrig att se och höra dess like igen.
Så här låter slutet av en epok.
Guldkorn bland skavsåren
Efter blod och svett och skavsår i öronen kunde Markus Larsson sila fram 24 guldklimpar ur det massiva gråberget ”Under vulkanen”.
Börja här.
Lyssna sedan vidare på egen risk.
”Stackars Jack” (remix, 1980)
”Fri igen” (demo, 1983)
”Blues för en ung flicka” (alternativ version, 1984)
”En våning i stan” (1984–1985)
”Stopp ett tag” (1988)
”Så länge skutan kan gå” (outtake, 1990)
”Forever young” (1991)
”Pengarna tillbaka” (outtake, 1994)
”Connemara” (alt. version, 1994)
”Älskling” (1995)
”Av himlen sänd” (singel, 1997)
”Det vi aldrig lät oss få” (outtake, 1998)
”Bambi” (outtake, 1998)
”Vinterland” (duettversion, 1999)
”Halleluja” (live, 1999)
”Jag saknar dej” (duettversion, 2000)
”Om sommaren” (singel, 2000)
”Jolly Roger” (2001)
”Lazarus” (alt. version, 2002)
”Rått och romantiskt” (live, 2002)
”Alla hjärtans dag blues” (singelbaksida, 2005)
”Baby Hollywood” (outtake, 2005)
”112” (alt. version, 2005)
”Under vulkanen” (demo, 2007)