Braksuccé igen, Uffe

Inledde sin turné med ett storslaget party

KIRUNA

Det kan tyckas motigt att behöva inleda en sommarturné i veritabel höststorm.

Men Ulf Lundell bryr sig fan och ställer till med ett febrigt, storslaget party i alla fall.

Jag tolkar det som att ingenting kan hindra honom från att göra braksuccé i sommar igen.

helskärm

Det sägs att Ulf Lundell valt att lägga denna premiär i just Kiruna för att han vill uppleva midnattssolen.

Tjenare.

I Kiruna finns ingen sol.

I Kiruna finns bara ett molntäcke tjockare än Lars Törnmans varmaste dunjacka, ett ihållande hällregn och en kyla som påminner om att avståndet till Nordpolen är förfärande kort

Det ska fan vara underhållare när elementen är på det humöret.

Tryck från start

Å andra sidan:

Lyckas man under sådana omständigheter vet man att manegen är krattad för resten av sommaren - och Ulf Lundell lyckas verkligen.

Det är sånt tryck i den här föreställningen, sån glädje och sån värme, att jag redan under den inledande - och sedermera också avslutande - "Kär & galen" glömmer hur illa jag tycker om hela situationen.

Hur ska det inte kunna bli en varm kväll under blå himlar i låt säga Visby?

Sax som ger spänst

Showen som sådan är påfallande lik fjolårets. Vi känner igen de flesta låtvalen och vi känner igen den lustfyllda atmosfären. Sångarens goda humör känns också bekant. Det tog några år innan den nyktre Lundell hittade ett fungerande förhållningssätt på scenen, men nu är han ju en formidabel entertainer och publikfriare.

Kompbandet - återigen med David Nyström, "Norpan" Eriksson, Jerker Odelholm och Janne Bark som hörnstenar - skulle kunna kallas välbekant det också, men låter faktiskt ännu bättre än tidigare. Det är en välsmord maskin han har i ryggen, "Uffe". Jag blir också väldigt förtjust i nykomlingen Markus Olsson, som bidrar med både keyboard, en synnerligen berikande saxofon och gott humör.

Kanske är det rent av hans förtjänst att även de där hårdföra sakerna Lundell av någon anledning är så fäst vid - till exempel "Gott att leva" och "Rött" - för en gångs skull känns lite spänstiga.

Ont om udda val

Bäst den här kvällen är annars "Jag saknar dej", en briljant arrangerad "Hon gör mig galen", singelettan "S:t Monica" - redan en showstopper faktiskt - "I kvinnors ögon" och en ny sak som fantastiskt nog verkar heta "Härligt, härligt men farligt, farligt".

Däremot är det tyvärr lite ont om mer udda, oväntade låtar. Kanske blir det mer av den varan när Lundell slipper stadsfesternas tidsbegränsning och får göra hela showen.

Det här ska hur som helst bli en mycket skojig turné att följa.

Per Bjurman