Lil Yachty håller en efterlängtad lekstuga
Publicerad 2024-05-26
KONSERT Konserten med Lil Yachty är en uppvisning i den moderna rappen som dagens enda sanna punkrörelse.
Den spänner mellan så många känslolägen att man lämnar lokalen vimmelkantig och lycksalig.
Lil Yachty
Plats: Fryshuset, Stockholm. Publik: 1 500. Längd: 1 timme och 19 minuter. Bäst: ”Say something”. Sämst: För att citera Lil Yachty själv: ”It’s goddamn hot”.
Lil Yachtys ”The field trip tour” skulle först ha nått Stockholm i november, men flyttades fram på grund av ”logistiska produktionsproblem”. Kvällens publik består bland annat av programledaren Kristian Luuk och män i Pink Floyd-t-shirts parkerade vid mixerbordet.
Före konserten spelas ”White Ferrari” med Frank Ocean, en artist som sannolikt inspirerat Lil Yachty till att vända blicken mot The Beatles och The Beach Boys snarare än traditionell hiphop. Senaste albumet ”Let’s start here” flörtade med psykedelisk rock – men lät samtidigt osvikligt som Lil Yachtys egen musik. ”Bubbelgum-trap”, som han själv kallade den när han började ladda upp sina låtar på Soundcloud omkring 2016.
Den 26-åriga Georgia-rapparen äntrar scenen efter ett långt intro med tecknade svampar på bildskärmarna. Han gör det till jazzfunk, med matchande svängigt band. Artisten är klädd i jacka och bandana om huvudet trots att Fryshuset som vanligt är en liten bastu av bristande ventilation. Att ha på sig för mycket kläder på scenen är sedan länge väldigt hiphop – men det är ett av få old school-attribut som vi får i kväll. Den unge amerikanen är en modern artist som högaktningsfullt ignorerar genrens nostalgiska reglemente.
Gjorde cover på Phil Collins
På Fryshuset kastar han sig handlöst mellan slick rock i seglarskor, aggressiv emopunk, gospel och r’n’b-metal – ofta inom loppet av en och samma låt. Konsertens höjdpunkt ”Say something”, i avskalad skrud som accentuerar ynglingens nerviga vibrato, är en liten konstutställning i samtida rap. När Yachty knyter ihop den med en cover på Phil Collins ”In the air tonight” kan man bara skratta rakt ut av ren glädje. Låtar som ”Minnesota” och ”Broccoli” ger samma effekt.
Lil Yachty ramar in konserten med senaste ”Let’s start here”, där han huvudsakligen sjunger. Mitten är en irrfärd genom den mer renodlade rappen där huvudpersonen agerar ensam på scenen. Publiken följer honom med telefoner och spontana vrål. När han ger dem trap med skriksång i Playboi Carti-samarbetet ”Get dripped” skakar golvet som under ett litet jordskalv. Under sådana ögonblick är konserten det hårdaste Stockholm skådat sedan Travis Scott spräckte högtalarna på Lollapalooza förra sommaren.
Uppvisning i modern rap
Lil Yachty har renoverat sin rap till oigenkännlighet. Den sprudlar av naivism, positivitet och upptäckarglädje. Det är vackert att se en ung publik så utmanad av en artist, tänker jag när kvällen mynnar ut i en virvelvind av metalgitarrer, atmosfäriska syntmattor och yviga trummor.
Konserten på Fryshuset är en uppvisning i den moderna rappen som dagens enda sanna punkrörelse. För hallå, försök att få någon över 50 att förstå en låt som ”Poland”.
Det är däremot lätt att förstå hur 15-åringarna längst fram i bar överkropp, Supreme-kalsonger och skidmask träffas av Yachty på samma sätt som jag en gång träffades av, säg, Refused.
Det känns som en ynnest att bara få följa med.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik