Gnällig hiphop som saknar groove

Men Kanye West överträffar sig själv som textförfattare

KANYE WEST

”Late registration”

(hiphop)

Det finns ett ”Simpsons”-avsnitt där Homer sitter och tittar på en svart ståuppkomiker som driver med vita människor. Homer garvar glatt med i skämten: ”Haha, it’s all true, white people are so lame!”

Rapparen och producenten Kanye West gör samma grej, men han riktar i stället skämten mot de svarta USA i dag, och i synnerhet mot sig själv. Han älskar att driva med motsättningen mellan svarta amerikaners fattigdom och deras fetisch för lyxvaror.

Det har gett honom en unik ställning på dagens hiphopscen; han är en av få rappare som erkänner att hiphopkulturen är motsägelsefull.

Kanye har dock alltid varit bättre på att skriva texter än på att leverera dem. Men han kompenserar sitt gapiga, flåsiga flow med att vara en fantasifull och vansinnigt begåvad producent. På fjolårets briljanta debutalbum ”The college dropout” glömde man snabbt Kanyes svagheter som rappare när de dränktes i den oemotståndligt maffiga gospelraplåten ”Jesus walks” eller det souliga Chaka Khan-groovet i ”Through the wire”.

På ”Late registration” samarbetar Kanye med Jon Brion, som mest producerat rockartister och gjorde det fina soundtracket till ”Eternal sunshine of the spotless mind”. Det är en bra idé på pappret och det fungerar i låtar som ”Drive slow”, en fascinerande hybrid av screwhiphop och Brions vemodiga Brian Eno-blues, och den avslutande, märkliga ”Gone”, där Brion låter en 18-mannastråkorkester gå loss på Kanye och Cam’rons välvässade verser. Men ofta verkar Brion bara bidra med en puttrande, smådyster mollstämning – som bakgrundsmusik i en film. Det brakar sällan loss som det gjorde i ”Jesus walks” eller ”Through the wire” – alltför ofta saknas bärande refränger eller melodier.

Som textförfattare överträffar Kanye sig själv. Inte sedan de bästa albumen med Nas eller Big L har jag upptäckt så mycket nytt vid varje lyssning som jag gör på ”Late registration”. Här finns fler snygga oneliners än i en Conan O’Brien-monolog.

Men när Kanye rappar att ”we are former slaves, trading hooks for Grammys” frågar man sig just var refrängen tagit vägen. Utan ett sprudlande groove eller en snygg soulsampling riskerar Kanye att låta gnällig och bitter.

Förra året lyftes Kanye West till skyarna som en efterlängtad motreaktion till 50 Cents våldsromantiska gangstapop. Men i själva verket är 50 Cent faktiskt Kanyes favoritrappare.

”Late registration” hade nog mått bra av mer dumma, roliga 50 Cent-refränger, och mindre snygga, seriösa Jon Brion-stråkar.

Martin Gelin