Sting räddas av stråkarna
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-09
Allting blir vackrare med stråkar.
Att anlita en symfoniorkester kan vara det smartaste Sting gjort sen han bildade The Police.
Ingen konsert borde vara lika lång som ”Schindler’s list”. Det är fysiskt omöjligt att behålla en publiks odelade uppmärksamhet i tre långa timmar, även om man har en hel klassisk orkesters hjälp och lyssnarna är extremt väluppfostrade.
För att uppta så mycket av konsertbesökares tid och pengar och dessutom tro att ens musik förtjänar Londons kungliga filharmonikers ackompanjemang krävs det en ganska självgod artist. Som tur är har Sting inga problem med att göra höga anspråk. På sitt senaste album, ”Symphonicities” som släpptes i somras, arrangerar Sting om sina egna gamla favoritlåtar tillsammans med brittiska Royal Philharmonic Concert Orchestra. Och resultatet blir faktiskt riktigt bra, framförallt live.
Tråkigt blir uthärdligt
Söndertjatade hitar som ”Roxanne” och ”Every little thing she does is magic” får nytt liv med svepande cellosolo respektive förtjusande intro på harpa. Tråkiga spår blir lite mer uthärdliga och Stings ofta teatrala låtar, som dramatiska ”Russians” och musikalaktiga numret ”Moon over Bourbon street” får en passande filmisk inramning. Och odödliga popklassiker som The Polices ”Every breath you take” går liksom inte att förstöra med varken trumpeter eller fioler.
Lyxig känsla
Överhuvudtaget skapar den imponerande ensemblen en lyxig och fyllig liveupplevelse, både för öronen och ögonen.
Och lyckas göra Sting uthärdlig i åtminstone två av tre timmar.