LISTAN: Tyler, The Creators papperskorg slår det mesta
Per Magnusson väljer fem saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan imponeras Per Magnusson av Tyler, The Creators papperskorg, gläds över ett stycke svensk rap och tänker på Ryuichi Sakamoto.
1. Tyler, The Creators papperskorg slår det mesta
”Call me if you get lost” var ett av årets album 2021. Tyler, The Creator pysslade här med en modern tolkning av soul snarare än traditionell hiphop. Sexton spår om yachter och triangeldramer bildade en fri rapmosaik att förirra sig i.
Detta följde multitalangen från Los Angeles upp med fjolårets bästa konsert på svensk mark. Omgiven av en briljant dekor av lummiga växter trollband Tyler, The Creator Rosendal i Stockholm med glimrande närvaro.
Med detta i backspegeln blir deluxe-versionen en händelse i sig själv. Ännu mer så eftersom ”Call me if you get lost: The estate sale” innehåller åtta nya spår som inte nådde originalversionen, gäster som ASAP Rocky och producenter som Kanye West. Addera en rad nya videor, varav i synnerhet ”Wharf talk” är en liten stilstudie i trevliga utflyktskläder.
Allra bäst är Madlib-samarbetet ”What a day”, där det låter som att Tyler fantiserar om en paus från sina aldrig sinande idéer och bara längtar efter en lugn stund i parken.
2. Strålande svensk rap
Tänk så lysande svensk rap kan låta när alla pusselbitarna stämmer. Fatima Jelassi från Farsta utanför Stockholm har en personlig röst och vass penna. Det är diagnoser, skrivkramp och oro. Den här pärlan är subtilt och precis lagom konstigt producerad av nära samarbetspartnern Nisj, även känd som Umeås Metro Boomin. ”Hallmattan” är motsatsen till SVT:s program ”Songland”. Det hörs att Jelassi och Nisj gjort lite val. Inte bara låtit musiken flyta förbi som en fondvägg målad i färgen latte macchiato.
3. Ett nytt favoritband
Jag har fått ett nytt favoritband – Alec! Enligt en mig närstående källa handlar detta om en profilerad svensk artist. Mer än så går det av olika anledningar inte att berätta just nu. Albumet ”Okay” består av en a- och en b-sida och verkar bygga på samplingar, loopar och idéer som har blivit över och mixats ihop. Ett ljuvligt kollage som för tankarna till The Avalanches, Frank Oceans album ”Endless” och ja, våren. Än så länge finns Alec bara på Bandcamp och kassett.
4. Japansk pionjär ur tiden
Förra tisdagen somnade den japanska kompositören Ryuichi Sakamoto in, 71 år gammal. Meddelandet från hans management avslutades med ett av artistens favoritcitat: ”Konsten är lång, livet är kort”. Sakamoto fick sitt genombrott i trion Yellow Magic Orchestra. Hans betydelse går knappast att överdriva, vare sig vi talar om pop, hiphop, dans- eller filmmusik. Albumet ”12” kom i januari och blev det sista som Sakamoto lämnade efter sig. Det är popmusik som kippar efter andan men ändå lyckas förmedla ett ljus.
5. Ny musik från Blur?
Producenten James Ford har eventuellt avslöjat att han jobbar på ett nytt album med Blur. Ford, som tidigare har producerat Gorillaz och Arctic Monkeys, råkade dela med sig av nyheten i förbifarten i en intervju med The New Cue, ett nyhetsbrev från tidigare Q-redaktören Ted Kessler. Om några månader inleder Blur den återföreningsturné som bland annat tar dem till Way Out West. Nyligen tillkännagavs att Paul Weller kommer att vara förband på en av bandets Wembley-konserter i sommar. Hälften vore nog.
Fem låtar: fransk romantik och keramiskt ömtålig pop
”AFTER MIDNIGHT”
Phoenix feat. Clairo
Efter fjolårets ”Tonight”, där Phoenix åkte Paris-Tokyo tur och retur tillsammans med Vampire Weekends Ezra Koenig, har turen kommit till Clairo. Duetten ”After midnight” för tankarna till Owen Wilsons hopplöst romantiska karaktär i Woody Allen-filmen ”Midnatt i Paris”; ”Can’t we just walk in the rain?”.
”FOR NOW”
Clairo
Clairo har även släpps en ny låt på Bandcamp, där alla intäkterna går till välgörenhet. ”For now” är nästan chet bakersk i sin skörhet, med bara Massachusetts-artistens ömtåliga röst till sprött elpiano. Honung för öronen i en ständigt överproducerad samtid.
”KINTSUGI”
Lana Del Rey
Den finaste låten på Lana Del Reys nya album hämtar titeln från den japanska konsten att reparera trasig keramik. Frågan är om Lana någonsin har låtit lika självutlämnande och ömsint som på ”Did you know that there’s a tunnel under Ocean Blvd”.
”LEONARD COHEN”
Boygenius
De tvära vändningarna. Kontrasterna mellan det syrliga, beska och bitterljuva. Tillsammans gör Phoebe Bridgers, Julien Baker och Lucy Dacus med stor hantverksskicklighet 90-talets indie och 00-talets ledsna kille med gitarr till någonting relevant igen.
”FEEL ME CRY”
Chlöe
Efter en rad strålande singlar med systerduon Chloe x Halle var förväntningarna högt ställda på den 23-åriga Beyoncé-protegéns debutalbum. Väl generiskt låtskrivande grusar dessa en smula, men ”In pieces” har ändå sina försiktiga utropstecken.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik