En blodsbroder till Froms mästerverk

Bloodborne är ingen rak uppföljare till Souls-spelen – men ser ändå helt briljant ut

ROLLSPEL Till dags dato har drygt 4,5 miljoner exemplar av ”Dark souls”-spelen sålts. Självspäkning har inte har varit så här populärt sedan medeltiden.

Och trenden ser ut att hålla i sig nästa år. Det svinsnygga Playstation 4-spelet ”Bloodborne” är inte en officiell uppföljare till ”Dark souls” eller ”Demon’s souls” – utan snarare en blodsbroder. Utvecklaren From Software har visserligen försakat fantasymiljöerna till förmån för en pestsmittad viktoriansk storstad. Men jag behöver bara se några sekunders gameplay innan minnet av hundratals timmar av ljuvligt lidande slår emot mig – lika mjukt och ömt som insidan av en järnjungfru.

Betydligt mer offensivt

Här finns en enorm stad att utforska, tonvis med hemligheter att avslöja, bossar stora som trevåningshus att spöa. Och, även om det inte kallas ”själar”, en sorts valuta som kan bytas mot nya föremål och uppgraderingar.

Ändå menar From Software att ”Bloodborne” skiljer sig åt från ”Souls”-spelen markant – inte minst tack vare att striderna är betydligt mer offensiva. Den namnlösa protagonisten har ingen möjlighet att blockera attacker, utan måste använda sig av undanrullningar eller försöka förekomma fiendens initativ. Spelet belönar faktiskt den som väntar in fiendeattackerna och kontrar i allra sista sekund med ny hälsa.

Lång köttyxa

Alla närstridsvapen har dessutom två olika former. Det vapen som visats upp för allmänheten, sågen, kan fällas ut och bli en lång köttyxa. Intressant nog kan den mellanfas när vapnet är på väg att förvandlas bli ett led i längre och dödligare combos.

Till och med undanrullningen kan användas som ett offensivt hjälpmedel. Gameplay-klipp från en murken kyrkogård skvallrar om att kullerbyttan kan tillämpas för att fälla häxor till marken.

Behöver inga trick

Spelets skapare har dock varit snabba med att påpeka att ”Bloodborne” inte är ett snabbt och frenetiskt actionspel i stil med ”Bayonetta” och ”Dmc”. Stora grupper av monster är tack och lov i princip synonymt med en säker död – kanske är det därför man kan påkalla enskilda fienders uppmärksamhet genom att kasta sten på dem.

Några sådana trick behöver dock inte From Software för att försäkra sig om min odelade uppmärksamhet.

Jag följer blodspåret som leder in i 2015 med en närmast fanatisk iver.