Är diktatorns helomvändning Trumps förtjänst?
Är det Donald Trumps förtjänst att Kim Jong-un blivit snäll?
När presidenten framträdde på möte i helgen började publiken skandera "Nobel, Nobel".
Av presidentens nöjda min är det svårt att dra någon annan slutsats än att han ser sig själv som värdig mottagare av fredspriset.
Att redan nu nominera Trump för Nobels fredspris är att gå händelserna rätt långt i förväg.
Däremot är det en rimlig analys att den amerikanske presidentens våldsamma retorik i stil med "eld och raseri vars like världen tidigare aldrig skådat" haft en inverkan på Nordkoreas diktator. Sannolikt hade vi inte varit i ett läge nu där Kim Jong-un plötsligt spelar rollen av fredsduva om det inte varit för Trumps hot om ett militärt angrepp på Nordkorea.
Att USA:s och omvärldens gamla taktik att försök tala Nordkorea tillrätta på ett mer hövligt sätt parat med sanktioner som läckte som ett såll inte fungerade var smärtsamt uppenbart.
Kim drog slutsatsen att Trump är tillräckligt "galen" för att genomföra en attack och bestämde sig för att det var dags att ändra taktik.
Däremot är Trump förmodligen inte det enda skälet till diktatorns omsvängning.
Självförtroende
Ett annat avgörande skäl är de senaste årens lyckade utveckling av kärnvapen och missilteknologi. Nordkorea har inte bara visat att man är en kärnvapennation utan också att man kan hota USA och stora delar av övriga världen med dessa massförstörelsevapen.
Detta har stärkt nordkoreanernas självförtroende. Kim känner nu att han kan förhandla från en styrkeposition.
De hårda ekonomiska sanktioner som infördes i höstas mot landet är ett annat skäl till omsvängningen. Den här gången har till och med Kina dragit åt tumskruvarna.
Vad som är svårare att veta är om det finns en genuin vilja hos Kim Jong-un att släppas in i värmen. Att bli en del av det internationella samfundet och slippa spela pariarollen.
Det är i vilket fall vad diktatorn vill få oss att tro.
Det enda vi kan vara säkra på är allt han gör styrs av en enda sak, hans och regimens överlevnad. Den hotas om sanktionerna gör att landets ekonomi kollapsar eller om USA riktar ett militärt angrepp mot Pyongyang. Därför modifierar Kim Jong-un sin taktik.
Inga avtal
Innan det är dags att dela ut Nobels fredspris till Donald Trump för att han undanröjt hotet om ett kärnvapenkrig på Koreahalvön och i världen, återstår en hel del.
Toppmötet mellan Kim och Sydkoreas president Moon Jae-in blev så lyckat som alla hoppades men utan att överträffa förväntningarna. Fortfarande har de två ledarna bara uttalat att de vill ha en kärnvapenfri Koreahalvö.
Förhandlingar ska inledas men inga avtal har skrivits på.
Vad gäller mötet mellan Trump och Kim Jong-un blir det sannolikt av inom en månad. Men varken datum eller plats är ännu bestämda. Ännu mindre finns några färdiga överenskommelser att skriva på.
Förväntningarna är skyhöga men de väntar ännu på att infrias. Det är lite som när Barack Obama fick fredpriset 2009 inte för vad han gjort utan för vad han förväntades göra.
Visa upp ny sida
För Kim Jong-un är bara det faktum att USA:s president gått med på att möta honom en stor framgång. Det får honom att framstå som en betydligt mäktigare aktör än han egentligen är, både inför hemmapubliken och på världsscenen.
Charmoffensiven har också gett Kim Jong-un en möjlighet att visa upp en helt ny sida av sig själv. Han framstår efter de senaste månaderna som en långt smartare och mer sympatisk person är den galne ledaren med fingret på avtryckarknappen som tidigare var den dominerade bilden.
Den som tar störst risk är president Trump. Om resultaten uteblir är det han som kommer att framstå som lurad.
Så här långt måste man ge Trump credd för att han bidragit till att tvinga fram en förändring i Nordkoreas attityd. Men det krävs betydligt mer än så för att han ska komma ifråga för Nobels fredspris.