Förlorade båda benen – nu kan Jana springa igen
Publicerad 2023-11-16
Jana var elva år när hon förlorade båda benen i en rysk robotattack.
Nu är hon tolv år, har fått proteser och kan springa igen.
– Jag vill att andra barn som förlorat sina ben ska se mig och tänka ”jag kommer också kunna springa”, säger Jana Stepanenko till Current Time.
63 dog och 150 skadades i april 2022 när ryska robotar slog ner på tågstationen i Kramatorsk där tusentals ukrainare väntade på att evakueras västerut. Jana förlorade båda benen, mamma Natalja blev av med vänsterbenet, medan brodern Jaroslav klarade sig oskadd.
– Mamma, jag dör, sade Jana gråtande medan blodet pumpade ut ur hennes kropp.
På sjukhuset i västukrainska Lviv, dit familjen fördes efter attacken, blev Jana buren av läkare i korridorerna:
– Jag vill verkligen springa, sade hon då.
”Vill stödja barn”
I amerikanska San Diego fick Jana och mamma Natalja proteser och lärde sig att gå igen. Kort efter återkomsten till Ukraina i augusti 2023 var Jana med i ett uppvisningslopp för krigsskadade i Lviv, där hon sprang 70 meter tillsammans med lillebror Jaroslav:
– Jag vill stödja barn som förlorat sina ben, och inte kan springa. Så att de ser mig och tänker ”jag kommer också att kunna springa”, sade hon då.
Hennes ihärdiga träning under rehabiliteringen i USA har gett resultat. Jana lever i dag ett aktivt liv där hon både kan cykla, åka sparkcykel och simma. Men hon kommer regelbundet att tvingas byta proteser, tills hon slutat växa.
– Läkarna säger att tills jag är 18 måste jag byta proteser varje år, och ibland tre gånger om året. Jag håller på med rehabilitering hela tiden, säger Jana.
”Jana springer ifrån mig”
Hennes unga ålder är samtidigt en fördel, jämfört med mamma Natalja, vars återanpassning går långsammare:
– Barns kroppar är inriktade på att ta emot ny information och ny rörelseförmåga. Återhämtningen går mycket snabbare för dem, säger protesspecialisten Nazar Bagnjuk till exilryska nyhetssajten Current Time.
– Jana springer ifrån mig. Sen sätter hon sig på en bänk och väntar tills jag kommer, säger mamma Natalja.
Livet i Ukraina är inte som förr för familjen Stepanenko. Jana, Natalja och Jaroslav saknar huset i Niu-York fem kilometer från fronten, och alla släktingar som dött under den ryska invasionen: Nataljas make, mamma och mormor.
Inte heller i västra Ukraina, där de bor sedan augusti, slipper de kriget:
– Första natten i Lviv gick flyglarmet. Jana blev jätterädd och sprang ut i korridoren. Men redan efter tredje gången brydde hon sig knappt om det, säger mamma Natalja.
”En del människor glor”
Nu är det värsta människornas blickar – i alla fall ibland:
– Det är läskigt att gå på gatan i shorts på sommaren, en del människor glor så mycket. Jag fattar inte varför? Många har ju proteser nu, säger Jana till Current Time.
Även om proteserna aldrig blir detsamma som riktiga ben, så har de gett Jana både ett rörligare liv och hjälp mot fantomsmärtorna:
– När jag ligger ner börjar benen ibland rycka och göra ont. Men inte med proteserna. Med dem känns det bättre, säger Jana Stepanenko, som fått sina proteser av amerikanska The Right to Walk Foundation och som numera hjälper till att samla in pengar till ukrainska Unbroken Kids rehabiliteringscenter i Lviv.
