Sjöberg: Jag blev utnyttjad

Nu berättar höjdhoppsstjärnan om styvpappan Viljo Nousiainens sexövergrepp

När Patrik Sjöberg var elva år träffade han mannen som blev hans tränare och styvpappa.

Nu berättar han hur Viljo Nousiainen drogade och förgrep sig på honom under flera år.

– Nu får det vara nog. Jag tänker inte försvara den jävla grisen längre, säger Patrik Sjöberg.

För snart tolv år sedan dog Viljo Nousiainen, 55 år gammal. Hela friidrotts-Sverige hyllade hans minne.

Patrik Sjöberg, som hade känt honom sedan han var elva år, kunde inte visa sina riktiga känslor för någon.

Han var lättad.

Nått kultstatus

Efter sin död har Viljo Nousiainen nått kultstatus. Han tränade inte bara världens näst bäste höjdhoppare genom tiderna, han la även grunden till Yannick Tregaros framgångar som friidrottstränare.

Patrik Sjöberg, 46, har inte avslöjat den sanna historien om Viljo. Han har ställt upp på hyllningarna och förträngt minnena av sexövergreppen.

Tills nu.

– När Viljo dog hoppades jag att det här skulle dö med honom. Jag ville inte att någon skulle få reda på det.

Hade förträngt

Det var en annan friidrottare, Christian Skaar Thomassen, som fick honom att ta steget.

”Viljo var pedofil. Visste du inte det?”, sa han och berättade hur Nousiainen förgripit sig på honom under många år.

– När Christian började berätta om de här sakerna var det som att kasta en våt filt i ansiktet på mig. Det var saker som jag hade förträngt, säger Patrik Sjöberg.

Hur reagerade du?

– Det tog flera diskussioner och samtal innan jag kunde erkänna att jag hade varit med om samma sak. Det äckliga var att varje gång Christian berättade de här sakerna var det som att återuppleva det. Det var exakt samma tillvägagångssätt, exakt samma saker som han hade gjort mot mig.

Du är en person med stark integritet. Hur känns det att prata om det mest privata som finns?

– Själva jobbet med boken var jävligt jobbigt. Jag känner att jag har en skyldighet gentemot alla de här killarna som blivit utsatta av honom. Jag har en skyldighet att berätta.

– Jag vet att det kommer att komma fram fler som bekräftar detta. Det kommer att komma något gott ur det här.

Patrik Sjöberg tog kontakt med olika förlag och Norstedts föreslog ett samarbete med journalisten och författaren Markus Lutteman. Nu kommer boken ”Det du inte såg”.

Familjen visste inget

Han säger att han inte är nervös inför boksläppet, ändå skruvar han lite obekvämt på sig. Inte ens hans närmaste familj har vetat någonting om de övergrepp han utsattes för som barn.

– När vi kommit halvvägs med boken tog jag beslutet att jag inte ville blanda in någon. Jag berättade om Viljo för min fru i går på telefon och för min dotter som är tio år i förra veckan. De har inte känt till det här.

Under intervjun pratar Patrik Sjöberg om ”det där med Viljo” eller ”det som hände”.

I boken berättar han hela sanningen.

– Det här står jag för, det ska inte kunna tolkas eller vinklas, säger han.

1976 vann Patrik Sjöberg sin första höjdhoppstävling. Han var elva år och bestämde sig direkt för att han skulle bli bäst i världen. Några veckor senare åkte han på tävlingsresa med kompisarna i ÖIS.

Det var han som valdes ut att dela hotellrum med tränaren. Den första besvikelsen över att inte få sova med kompisarna förbyttes i glädje när Viljo gav honom en tävlingsdräkt.

Sedan kom chocken.

Viljo drog av honom kläderna och satte på honom dräkten. Han stoppade ner sin stora vuxna hand innanför byxorna och tog tag i Patrik Sjöberg snopp.

”Det är viktigt att allt ligger rätt i shortsen”, sa Viljo.

Blev rakad

Det dröjde inte lång tid innan Viljo Nousiainen blev tillsammans med Patrik Sjöbergs mamma och efter några månader flyttade familjen in hos honom.

Övergreppen fortsatte. De första åren ”undersökte” han Patrik Sjöbergs kropp och masserade honom. Han borrade kikhål in till toaletten och badrummet.

Senare började han med ”spermatester”, han drogade pojken med sömntabletter och smög in till honom om natten.

En morgon när Patrik Sjöberg vaknade var könshåren bortrakade, skriver han i boken.

När Viljo och Patrik Sjöbergs mamma separerade bodde han kvar hos sin tränare och styvpappa. Han var 14 år och höjdhoppskarriären började ta fart.

Vid den här tiden började han på allvar förstå att Viljo behandlade honom illa, att det var fel. Till slut sa han ifrån.

”Han har ljugit om allt”

Nu har Patrik Sjöberg förstått att han fortsatte förgripa sig på andra pojkar.

– När man ser på tv har man den här bilden av pedofiler att de åker runt med solglasögon och stripigt hår. En sådan som Viljo söker sig till idrotten för sitt intresse för småpojkar. Han har ljugit om allting. Det är det som är så hemskt, att han kunde utnyttja sin ställning på det sättet.

Hur många kan det röra sig om?

– Jag tror att det kommer att visa sig de närmaste veckorna. Jag har blivit kontaktad av föräldrar som vill prata med mig om övergreppen, men det har varit en så jobbig process. Jag klarade inte av att börja minnas de här grejerna som jag hade förträngt och höra historier från Christian och samtidigt tackla föräldrar som vill prata om Viljo.

Det har gått två år sedan du och Christian Skaar Thomassen pratade om det här för första gången. Vad har hänt med dig under den här tiden?

– Jag har fått ett ännu starkare hat mot Viljo. Folk runt omkring mig uppfattade det här hatet som att jag var odräglig och otacksam, en jättebebis som hade noll uppfostran. Men jag bar på så mycket aggressioner under hela min uppväxt som jag tog ut på Viljo.

Varför berättar du om det här nu?

– Det har byggts upp en kultstatus kring Viljo i efterhand. Jag spelade också med och tänkte att det lägger väl sig snart, men det har ju bara eskalerat. Det är så många som går och bär på hemska minnen och mår fruktansvärt dåligt varje gång hans namn kommer på tal. Nu räcker det fan. Jag kan inte ställa upp på det här längre.

Vilka är dina värsta minnen?

– Det tog nog ett par år innan jag insåg att det var fel. Om man inte har haft någon riktig fadersgestalt är det svårt att bedöma vad som är normalt och vad som inte är det. De första åren fick jag så mycket presenter och uppmärksamhet så jag slog i från mig. Det var i tonåren som jag började förstå att det var åt helvete fel.

Han har drogat dig. Vad tänker du om det?

– För det första är det ju livsfarligt. Hade han inte dött hade det slutat i förskräckelse. Jag vet ju att det eskalerade och att han blev djärvare och djärvare.

Bodde med Viljo

Din mamma känner inte till det här?

– Nej, jag har meddelat henne hur det ligger till och vad som står i boken. Men det här handlar inte om min mamma, det här handlar om mig.

Tror du att hon förstod vad som hände?

– Det hoppas jag inte. Jag tror inte det.

– När min mamma separerade från Viljo valde jag att bo med honom. På något sätt hade Viljo intalat mig att han var den enda vägen till att bli världsmästare. Jag såg det som slutet på min idrottsliga karriär, och den hade inte ens börjat. Hade jag flyttat med min mamma hade det varit kört.

Vad var det som gjorde att du, som redan då var en så bestämd och kaxig kille, kunde gå med på det här?

– Jag tycker själv att det är väldigt märkligt. Det enda jag vet är att jag bestämde mig väldigt tidigt att jag skulle bli världens bästa höjdhoppare, för mig fanns inget annat alternativ.

Varför höll du fast vid honom som tränare under alla år?

– Det är också jävligt märkligt. Alla som har tränat med Viljo har alltid höjt honom till skyarna och jag hade aldrig prövat att träna för någon annan. Nu kan man inte gå tillbaka och göra om någonting. Men vad är det som säger att jag inte hade blivit världsbäst utan honom? Jag var hjärntvättad.

Många har hyllat honom. Yannick Tregaro ser honom som sin förebild och mentor. Har du pratat med honom om den här boken?

– Ja, jag har pratat med Yannick. Jag har valt att prata om det här och Christian Skaar Thomassen har själv valt att träda fram, sen får folk runtikring bestämma själva hur de vill tackla detta.

”Det här är sanningen”

Vad förväntar du dig för reaktioner?

– Det finns kanske folk som säger: ”Hur fan kan han sitta och säga så när han är död?”. Men detta är sanningen. Detta hände faktiskt mig och många andra. Det är ett avskyvärt brott. Jag har klarat mig bra i livet, men det finns många därute som har men för livet som har svårigheter att tackla detta.

Vad säger du till de som tvivlar?

– Det tar jag som en förolämpning. Vad fan har jag för anledning att sitta och snacka om de här grejerna? Det är saker som är väldigt personliga, det finns ingen vinning för mig i det.

Vad har övergreppen gjort med dig som person?

– Jag har gått och dragit på väldigt mycket ilska under alla år, framför allt mot Viljo, men det var ju folk i närheten som också drabbades. Det finns säkert många som hatar mig för det, som inte fattar varför jag fick de här utbrotten.

Du skriver i boken att du tror att det kan ha påverkat dig i andra relationer. Hur då?

– Man blir känslomässigt störd. Det är ingen naturlig uppväxt att bli utnyttjad av en vuxen. Bara att göra den här boken har framkallat minnen som jag förträngt. Skulle jag sätta mig hos en psykolog skulle jag säkert hitta en massa grejer.

Kände sig sviken

Kommer du att göra det?

– Jag vet inte. Samtidigt vill jag inte skylla all jävla skit jag gjort på just det här. Det vore alldeles för enkelt. Men det är klart att detta har påverkat mig. När jag pratar med Christian känner jag igen maktlösheten, äcklet.

Du har många gånger framstått som dryg och gapig. Har du aldrig känt dig orättvist behandlad?

– Jo, men det går inte att bara skylla på det. Det är väl ett personlighetsdrag som jag har. Det är klart att det funnits många tillfällen då jag velat säga: ”Fan, om ni bara visste.”

Var det ingen som förstod?

– Det måste ha varit väldigt många som snappade upp de här vibbarna inom friidrotts-Sverige. Det har jag fattat i efterhand.

Känner du dig sviken?

– Jo, men när jag var färdig med det ville jag bara förtränga. Om det nu är så att det var många som kände till det här så är det för jävligt, om det accepterades för att han var en bra tränare. Det finns ju ingenting som är värt det.

I början gick du ofta till hans grav och en gång pissade du på den. Hur känner du för honom i dag?

– Ja, jag pissade på hans grav. Jag är ateist, men med all respekt för religiösa människor var jag tveksam till att ens ha med det i boken. För mig var det den sista förnedringen.

Skulle slagit ihjäl honom

Vad skulle du göra om du träffade honom i dag?

– Hade jag träffat honom innan jag fick min dotter hade jag nog slagit ihjäl honom. I dag hade jag polisanmält honom och sett till att han blev inlåst.

Patrik Sjöberg verkar fortfarande ovan vid att prata om sina minnen.

I går var en lång dag med många intervjuer.

– Kan jag bara få en unge att prata med sina föräldrar eller med polisen har jag i alla fall hjälpt någon.

Kristina Edblom