Annelis och Johans barn dog – men bara Johan sjukskrevs

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-25

Samma sorg – olika svar Tiden efter Linus död var mycket tuff. Johan blev sjukskriven medan hustrun Annelis sjukskrivning underkändes. ”Om jag hade varit hemma fyra-fem månader hade jag kunnat förstå om de hade velat sätta lite press. Men jag var på väg tillbaka och ska börja jobba halvtid i maj”, säger Anneli.

Linus dog innan livet hann börja.

Både Anneli och Johan Oscarsson var helt förkrossade.

Johan blev sjukskriven.

Anneli fick nej.

Hemma i villan i Leksand stod den nya barnvagnen och väntade. Nallarna var på plats i spjälsängen, speldosan var upphängd.

Men Linus, parets tredje barn, kom aldrig hem. När Anneli Oscarsson, 36, hade gått över tiden nio dagar upphörde plötsligt bebisens sparkar inne i magen.

Tiden efter att Linus dog var ett enda stort töcken för Johan och Anneli. Förutom chock och sorg skulle en begravning ordnas. Till det kom omgivningens alla frågor.

– Sorgen tar över allt. Man blir förvånad över hur man reagerar. Jag vågade inte träffa folk. När jag skulle gå till brevlådan och råkade träffa en granne var min första tanke ”var ska jag gömma mig”, säger Anneli.

”Inte styrkt”

En överläkare på förlossningen på Falu lasarett sjukskrev båda på heltid.

– Jag jobbar som konferensvärdinna. Det klarar man inte om man är helt snurrig. Jag var helt borta.

Eftersom Johan arbetar som handläggare på Försäkringskassan i Dalarna skickades hans intyg till Västmanland, för att undvika en jävsituation.

Annelis ärende behandlades i Dalarna.

Dalarna är ett av de distrikt i Sverige som nekar flest sjukpenning. Västmanland är ett av de mildaste.

Med Johans sjukskrivning blev det heller inga problem. För Anneli var det tvärstopp. Depressionen var inte styrkt, meddelade handläggaren i veckan.

– De tyckte att jag skulle ha börjat jobba heltid fem dagar efter Linus begravning, säger Anneli.

Några dagar efter kallduschen är paret mycket upprörda.

– Vill jag spela på lotto, så gör jag det. Hos Försäkringskassan vill jag ha samma behandling som alla andra. Sjukskrivningar ska inte vara ett lotteri, säger Anneli.

Johan Oscarsson, 38, tycker att det är ironiskt att nu ha hamnat i konflikt med den myndighet där han jobbar.

– Det känns olustigt, en mycket märklig situation, säger han.

”Kan tyckas konstigt”

Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör på huvudkontoret, tycker inte att Anneli och Johan Oscarssons fall är uppseendeväckande.

– Fallen kan tyckas väldigt snarlika, men det är alltid en individuell bedömning. Det är alltid väldigt svåra bedömningar som man ska vara väldigt ödmjuk inför, säger hon.

Dalarna är ett av de hårdaste länen, Västmanland är ett av de mildaste. Kan det vara orsaken?

– Det kan ligga något i det du säger, men det är svårt att uttala sig om det.

– Försäkringskassan är inne i en omorganisering med färre enheter och det gör vi för att vi vill åstadkomma en mer lika tillämpning i hela landet.

Varför är det lättare att klara ett jobb som konferensvärdinna än ett som handläggare på Försäkringskassan när ens barn just dött?

– Jag förstår att det kan tyckas konstigt. Men den förklaring som finns är den individuella bedömningen.

Ej godkänd

Annelis läkarintyg:

Patienten har för närvarande svårt med sociala kontakter, arbetar som konferensvärdinna, vilket innebär mycket sociala kontakter. Är dessutom nedstämd, orolig och har koncentrationssvårigheter, kan inte fokusera på arbetet i nuläget.

Godkänd

Johans läkarintyg:

Patienten har koncentrationssvårigheter, svårt att sova och är nedstämd. Kan inte fokusera på arbetet, kräver tid att få bearbeta det som hänt, för en normal sorgeprocess.