Satt i Lundins styrelse – och var chef på UD

Publicerad 2012-09-13

I går granskade Aftonbladet Carl Bildts väg från skurk till hjälte i hans roll i Etiopien.

I dag kan vi avslöja att flera av hans medarbetare på UD är eller har varit ­involverade i råvarubolag med affärer i länder som anklagas för brott mot mänskliga rättigheter.

Samtidigt som de haft stor makt över Sveriges utrikespolitik.

Affärerna kring Lundingruppen och Carl Bildt är en följetong som pågått i medierna i mer än tio år.

Aftonbladet kan i dag avslöja att fler UD-toppar än Carl Bildt har, eller har haft, ­intressen i råvarubolag som verkar i länder som kritiseras för brott mot mänskliga rättigheter.

Detta samtidigt som de utövar ett stort inflytande över Sveriges utrikespolitik.

Aftonbladet granskar i dag också hur ­delar av Sveriges säkerhetspolitik sköts från ett institut i Nacka, Institutet för ­säkerhets- och utrikespolitik, ISDP, som förkortningen lyder, har UD som huvudfinansiär.

Aftonbladet erfar att institutet sköter ­relationer med för andra länder känsliga stater som Nordkorea och Burma, och fungerar som ett nav i den så kallade transatlantiska länken: den säkerhetspolitiska relationen mellan Europa och USA.

Svante Cornell

Svante Cornell är chef för ISDP.

Huvudsponsor är UD, som ger institutet tio miljoner kronor årligen i anslag.

Enligt källor till Aftonbladet är ISDP Carl Bildts baby och UD-finansieringen beskrivs som utrikesministerns hand­kassa.

När Aftonbladet når Svante Cornell ­beskriver han institutet som en ”tanke­smedja” för att förstå länderna från EU:s östra gräns till östra Asien.

Svante Cornell bedriver också konsultbolaget CCC, Cornell Caspian Consulting, som han och hans pappa, tidigare toppdiplomaten Erik Cornell, startade 1997. Enligt Skatteverket bedriver bolaget ”konsultverksamhet med specialisering på politiska och ekonomiska frågor och problem i Turkiet, Kaukaswa och Centralasien”.

På hemsidan fanns numera borttagna bilder från när Cornell 2000 deltog i ett pr-jippo och åkte motorcykel med olja längs en väg där en oljepipeline planerades mellan Azerbajdzjan och Turkiet. På bilderna syns han tillsammans med turkiskt gendarmeri och dåvarande azerbajdzjanske presidenten Heydar Aliyev. Diktatorn, som 1992 tog makten i en militärkupp och fick 99 procent av rösterna året därpå, beskriver på hemsidan Cornell som en ”hjälte” och ”stor politiker”.

– Att jag hamnade där är en lång historia. Det började med en idé som kom upp på en konferens i Washington. Clinton-­administrationen var väldigt positiv till ­oljeledningen. De visste att de här länderna var hårt styrda av Ryssland och en viktig del i det var kontrollen över energin. Oljeledningen handlade först och främst om att det var en säkerhetspolitisk fråga – arbetet att knyta territorierna närmare till väst, säger Svante Cornell.

Enligt Cornell är det rätt att kalla honom oberoende akademiker, som han framstår som i exempelvis den debattartikel där han argumenterar för att Azerbajdzjan utsatts för ett ”mediedrev” i samband med bevakningen av människorättsfrågor ­under Eurovision song contest.

– Jag har aldrig jobbat mot oljebolag. Mitt företag drar in runt 10 000–20 000 per år. Jag har arbetat mot andra företag, som Telia Sonera, RVE, SCB och ett tyskt gasbolag.

I fjol satte Carl Bildt ihop en grupp av runt 30 akademiker som är knutna till UD. Gruppen kallas Strategiska rådet, och där ingår Svante Cornell. Cornell säger dock att han inte har ”någon särskild” relation till Bildt.

– Vi träffas mest på olika konferenser.

Svante Cornell dyker upp fem gånger i dokument, från amerikanska diplomater, som läcktes av Wikileaks.

Enligt en rapport från amerikanska ­ambassaden i Baku arbetade Svante med att planera Mehriban Aliyevas, Azerbajdzjans dåvarande ledares frus, besök i Washington 2006.

Enligt Svante Cornell stämmer bara uppgifterna till viss del.

– Det stämmer inte att jag deltog i planerandet av besöket. Men jag kommer ihåg att hon var på besök här och att jag träffade henne.

Jonas Hafström

Jonas Hafström satt 2001 i Lundinbolaget Vostok Naftas styrelse. Han arbetade samtidigt på UD som chef för konsulära enheten. När medierna skrev om det tvingade dåvarande utrikesminister Anna Lindh (S) honom att lämna uppdraget.

I dag är han Sveriges ambassadör i Washington, utnämnd av Carl Bildt.

Han låter hälsa via sin sekreterare att han inte är intresserad av att kommentera.

Sven Hirdman

Sven Hirdman är pensionerad ambassadör, men hade fram till årsskiftet pensionärsuppdrag för UD. Han är i dag hedersordförande i Lundinbolaget Rusforest där han 2006-2011 var ordförande. Bolaget äger skog och har sågverk i Sibirien.

– Jag pensionerades innan jag tog uppdraget. När jag var på UD var jag hundra procent UD-tjänsteman, säger han till ­Aftonbladet.

Torbjörn Törnqvist

Torbjörn Törnqvist, kallad Sveriges hemligaste miljardär, är huvudägare till världens fjärde största företag som handlar med råolja, Gunvor Group. Han har på bara ett decennium blivit mångmiljardär.

I februari 2007 förordnade regeringen Torbjörn Törnqvist som honorärkonsul i Genève. I slutet av 2011 meddelade regeringskansliet att Torbjörn Törnqvist fick fortsatt förordnande. Beslutet fattades av utrikesminister Carl Bildt.

Ambassadtelegram som läckt via Wikileaks 2010 avslöjar att amerikanerna ­funderat över Torbjörn Törnqvists och Gunvors starka ställning och relationen till den ryska regimen: ”As with GUNVOR, the company is rumored to be one of Putins sources of undisclosed wealth”.

När Aftonbladet försöker nå Törnqvist, hänvisar konsulatet i Genève till Gunvor Groups kontor, där en sekreterare svarar att han sitter i möte. Det enda sättet för en tidning att nå honom är att skicka ­frågor via fax.

– Är han intresserad av att svara så återkommer han, säger sekreteraren.

Men är fax verkligen det enda sättet att nå den svenska honorärkonsuln på?

– Ja, tyvärr. Det är bolagets policy.

Vi faxar våra frågor, men Torbjörn Törnqvist hade i går kväll fortfarande inte svarat.