Efter mardrömmen på Haiti – nu får Shabir krama sin dotter
Uppdaterad 2020-09-01 | Publicerad 2020-08-31
Shabir hade fast jobb i Sverige – men hamnade i en mardröm på Haiti.
Tack vare Aftonbladets läsare har han nu kunnat återförenas med sin hjärtsjuka dotter.
– Det var helt fantastiskt att få krama henne efter så många år, säger han.
För fem år sedan lämnade Shabir Ahmad familjen i Pakistan för att söka asyl i Sverige. Planen var att hustrun Ragiba och parets då tvååriga hjärtsjuka dotter Sahar snart skulle komma efter.
Shabir fick avslag på sin asylansökan, även efter överklaganden. Men eftersom han erbjudits fast jobb på ett behandlingshem utanför Örnsköldsvik räknade han med att uppfylla kraven för att få arbetstillstånd.
För att kunna lämna in en ansökan behövde han dock lämna Sverige.
Få länder släpper in afghaner utan visum. Till sist hittar hans svenska vänner ett land: Haiti.
I maj 2019 reste han dit.
Det var nu mardrömmen – som Aftonbladet berättat om – började.
Fast på Haiti
Först visade sig den svenska hjälporganisationen som lovat att bistå honom inte kunna erbjuda mat eller husrum. Därefter fick han besked om att han fått avslag på sin ansökan om arbetstillstånd. För att få ut beskedet – och kunna överklaga det – behövde han dock infinna sig på en svensk ambassad. Och någon sådan finns inte på Haiti.
Vännerna i Sverige sköt till pengar så att han åtminstone skulle kunna återvända till Pakistan och återförenas med sin familj – men då han saknade transitvisum vägrade flygbolaget att släppa ombord honom.
Utan inkomst eller bostad tvingades han leva som uteliggare och tiggare på den urfattiga karibiska ön.
Vill träffa dotter
– Jag drömmer om att få träffa min dotter i Pakistan igen, men jag tror inte att det kommer att ske, sa han till Aftonbladet i februari över den knastriga telefonlinjen.
Kort efter Aftonbladets artikel hände något. Flera läsare hörde av sig till hans svenska vän Anna Hägglund och ville hjälpa Shabir. Några erbjöd pengar till en ny biljett, andra försökte reda ut pappersbyråkratin.
– Vi jobbade intensivt för att lösa det. Det var otroligt fin att se hur alla ställde upp, säger Anna Hägglund.
Efter mellanlandningar på den västindiska ön Curaçao, i Bogotá och Istanbul kom Shabir Ahmad till sist till Kabul.
”Helt fantastiskt”
Där fastnade han till följd av coronapandemin. Men efter en tid kunde Shabir Ahmad ändå ta sig över gränsen till Pakistan och återförenas med sin familj.
– Det var helt fantastiskt att få krama min dotter efter så många år, säger han på telefon.
Shabir Ahmad saknar uppehållstillstånd också i Pakistan. Jobben är få och på grund av säkerhetsskäl bor han tills vidare i en annan stad än sin familj.
Tjänsten han erbjöds på behandlingshemmet utanför Örnsköldsvik har sedan länge gått till någon annan. Men drömmen om att komma till Sverige på arbetstillstånd lever kvar.
– Allt jag vill är att jobba och vara med min familj, säger han.