Frivilliga i Ukraina: ”Vi kommer att vinna ett krig”
Uppdaterad 2022-02-22 | Publicerad 2022-02-19
KIEV. Här tränas nya frivilliga – för att möta det dödliga, ryska hotet.
Allt medan det värsta kriget i Europa på årtionden bara kan vara dagar bort.
– Vi är väl förberedda och kommer att vinna, säger korpral Ivan.
Ett hundratal män och en handfull kvinnor står uppställda på ett långt led.
– Ära åt Ukraina! ropar sergeanten så att köldröken bolmar ut.
– Ära åt hjältarna! svarar de frivilliga.
Himlen är Sovjetgrå, snöglopp varvas med regn. Vi befinner oss i ett övergivet fabriksområde som förvandlats till bunkerlandskap, på en hemlig plats en timme utanför Kiev.
Här tränas frivilliga i de olika hemvärnsbrigader som ska sättas in och försvara huvudstaden och vara beredda på gerillakrig efter en invasion.
Kommandoorden ekar ur. De frivilliga växlar mellan olika skytteställningar.
– Stående!
– På knä!
– Liggandes!
Korpral Ivan manar på sina soldater. Liksom de andra befälen här för han en kamp mot klockan. En fullskalig invasion, kanske med huvudstaden Kiev som mål, är enligt den amerikanske presidenten Joe Biden bara dagar bort.
Tills dess måste så många män och kvinnor som möjligt kunna hålla ett vapen.
***
En kort paus. Det röks och vejpas.
Korpral Ivan, som vill inte uppge sitt efternamn, säger att både frun och hans sexårige son hejar på hans beslut.
– Pojken vet att vi snart kan befinna oss i krig och att pappa kommer att försvara honom.
Till vardags jobbar Ivan med it. Runt honom finns lärare och affärsmän, taxichaufförer och snickare.
Det amerikanska tv-teamet filmar allt de gör. Liksom det franska, norska och indiska.
Informationskriget pågår för fullt och propagandan byggs med bilder och ord.
Ivan talar om hur väl förberedd och motiverad den ukrainska armén är för att möta de uppemot 190 000 tungt beväpnade ryska soldaterna. Ögonen skrattar till bakom den stickade ansiktsmasken, som om det handlade om en landskamp i fotboll snarare än ett krig.
– Självklart går det bra. Skriv det i din tidning, att vi vinner!
***
Vi har rest genom en huvudstad som är satt under extremt tryck, men där livet pågår nästan som vanligt. Inga långa köer syns till på bensinmackarna eller vid bankomaterna.
Rysslands utpekade försök att förstöra moralen har än så länge misslyckats, men trycket skruvas upp.
Under loppet av 24 timmar har en bilbomb mystiskt smällt i den separatistkontrollerade delen av landet. Uppgifter har cirkulerat om ”utbredda attacker” och ”tung beskjutning”.
Ryskstödda ledare har manat till evakuering av hundratusentals barn, gamla och kvinnor. Allt medan varje vapenför man ska mobiliseras för att möta en påstått pågående ukrainsk storoffensiv ingen oberoende betraktare sett till.
Verkligheten skruvas 180 grader, historien konstrueras bit för bit.
Fejkkriget är på randen till att föda ett verkligt krig.
***
Vitalij Kavalchuk, 37, rullar runt, riktar vapnet åt höger och vänster och hasar sig fram över den råkalla sanden.
Han är schampoförsäljare i det civila och gör sin första dag här. Ögonen är trötta, kinderna orakade.
– Det är svåra tider. Vi somnar med känslan av att kriget kommer och vaknar med samma känsla.
Händerna kramar lite ovant automatkarbinen. De frivilliga uppmuntras att skaffa egna vapen. Själv har schampoförsäljaren lagt ner motsvarande 20 000 kronor på sin ukrainskbyggda Z-15 med kikarsikte.
– Rysslands ledare är som en rånare. Han kommer att ta allt från oss om vi inte gör hårt motstånd. Jag har fru och ett elvamånadersbarn att försvara. Då måste jag vara beredd att betala vilket pris som helst.
