Sjunde dagen: ”Jag åker bara hem i några timmar – sedan ut igen”
Publicerad 2023-07-25
RHODOS. I byn Malon på Rhodos har räddningsarbetaren Konstantinos jobbat dag som natt i snart sju dygn mot bränderna som härjar på ön.
På andra sidan kullen i evakuerade Masari kämpar volontären Maria med eftersläckningsarbete i ett eget ihopbygge av bil och vattentank med slang.
– Det är en katastrof, det är hemskt och man vill bara gråta när man ser vad som händer här, säger Maria.
Det svider i Konstantinos Papoutsakis ögon och hans röst är hes från all rök han har andats in.
I snart sju dygn har han jobbat med att släcka elden som nu sprider sig över Rhodos i de skogsbränder som beskrivs som landets längsta någonsin.
Konstantinos är enhetschef för 70 räddningsarbetare som nu jobbar tillsammans med brandmän, hemvärnssoldater och civila frivilliga som har kommit ut för att försöka stoppa brandens framfart på ön.
– Jag åker bara hem och vilar i några timmar och äter något, sedan åker jag ut igen, säger han.
”Mycket värre än någon tidigare brand”
Det är kväll och fortfarande över 30 grader ute. Han är svettig i sin uniform.
En bit bakom honom uppe i bergen lyser natthimlen upp i ett orangerött sken av lågor som återigen har blossat upp efter att de släcktes under gårdagen.
Röken ligger tjock här och den letar sig snabbt ner i andningsvägarna. Några brandmän som just kommit ner från skogen ser trötta ut. De får varsin matlåda av volontärer och börjar äta direkt, de orkar inte prata.
Konstantinos sätter på sig en andningsmask.
– Det här är mycket värre än någon tidigare brand vi haft. Vi är många räddningsarbetare, brandmän och frivilliga som deltar, alla på sitt sätt, säger han.
Ett gäng brandmän från Rumänien befinner sig också här i kväll, med egna räddningsfordon.
Under ett träd ligger pallar av vattenflaskor och människor har kommit med mat och godis som volontärerna går runt och delar ut.
Pick-ups med flaken fulla av unga män bistår i arbetet längre upp mot skogen, närmare elden, och kör bland annat fram nya vattentankar till brandmännen.
Sprider sig snabbt
De två närmaste småbyarna Masari och Malon, som ligger en bit in från kusten vid Lardos på sydöstra sidan av ön, har evakuerats sedan något dygn tillbaka och vägar stängts av.
Enstaka invånare har dock valt att stanna kvar vid sina hus. Men det är på egen risk, förklarar Konstantinos. I och med de hårda vindarna som nu råder sprider sig elden snabbt. Höga temperaturer och snustorrt på marken gör att det som i ena sekunden kan se ut som en liten låga på ett ljus kan in nästa sekund blossa upp till något väldigt stort.
Det är farligt, säger han.
– Några vill stanna för att Rhodos är deras hem. De vill inte lämna sina hus, de vill göra vad de kan för att rädda sina ägor. Vi kan bara avråda dem, men i slutet av dagen är det deras beslut, säger Konstantinos.
Han ser sorgsen ut. Berättar också om vilsna getter, får och rävar som letat sig ner mot byarna på grund av skogsbränderna.
”Vill bara gråta”
På andra sidan kullen, ner mot byn Masari, glöder träden bara ett stenkast från de till synes evakuerade små stenhusen i byn.
26-åriga Maria, som bara vill ange sitt förnamn, har tillsammans med sin pappa och en kollega fyllt en egen bil med en stor vattentank som de kopplat till en slang. De sprutar på stammarna och ner mot rötterna längs med grusvägarna.
Förutom elden är det beckmörkt ute och det krävs en ficklampa för att se att marken här är helt bränd, som aska.
Men den stora branden som släcktes under gårdagen pyr fortfarande på sina ställen.
– Vi måste gå efter branden för det är väldigt lätt att det kan ta fart igen. Det är väldigt blåsigt i dag och den här hjälpen är inte tillräcklig, men brandmännen gör vad de kan, och vi är bara volontärer, vi är bara människor som bor här, vi kan inte göra varken mer eller mindre.
Lokalbor har hjälpt turister
Maria har bott på ön hela sitt liv och säger att det är första gången som hon upplever en sådan katastrof här. Hon berättar även att lokalbor hjälpt till med massevakueringar av turister från de värst drabbade områdena när lågorna stod för dörren till flera hotell.
Aftonbladet har tidigare berättat om bland annat svenska Johan som evakuerades från ett hotell i Pefkos och till slut togs in hos en grekisk familj där familjen fick mat och husrum.
Även svenska Joanna evakuerades till en lokal skola där byborna och skolans elever hjälpt till med madrasser, mat och vatten.
– Det är en katastrof, det är hemskt. När vi går hem för att sova eller vila för att man är väldigt trött vill man bara gråta. För man ser vad som händer här, vi gör vad vi kan och folk borde veta att allt som händer här och speciellt allt med turisterna har möjliggjorts på grund av oss som bor här. Så är det, säger Maria.