Frågan om kärnkraft river upp sår

Regeringen ska bygga ut kärnkraften och diskuterar att ta bort förbudet att bryta uran. I Falköping där Sveriges enda tidigare urangruva låg är frågan ett svidande sår och motståndet massivt.

– Vari ligger moralen när man pratar om att förstöra mark som kan brukas av generationer framöver för att ta upp något som är förgängligt?

Jan Lindholm slår ut med armen över det böljande landskapet. Här i närheten låg tidigare Ranstadsverket, Sveriges enda urangruva. Vägskylten som visar vart man ska ta av för att komma dit är kvar men de flesta av byggnaderna borta. I några byggnader finns företag som säljer småhus på hjul. Några söndriga husvagnar står på asfalten.

Bortom asfalten finns skog och vattendrag med skyltar som upplyser om att det är ett miljöriskområde efter att syrabehandlat alunskiffer deponerades på 1960-talet i samband med uranbrytningen som pågick fram till 1969.

Miljöriskerna kommer inte främst från att uran är radioaktivt utan av att det är en giftig tungmetall. Det finns också andra tungmetaller som ligger i marken, en rest från gruvan.

Väcker känslor

– När förbudet att bryta uran kom 2018 tänkte jag att det skulle bli lugnt, att vi kunde pusta ut. Men nu rörs allt upp igen, säger Jan Lindholm.

Senast uranbrytning var aktuellt i området var protesterna från lokalbefolkningen massiva och till sist blev det inte någon uranbrytning på orten, bland annat med hjälp av det lokala vetot. När regeringen tidigare i år började uttala sig positiv till nya svenska kärnkraftverk och fördelar med svensk uranbrytning kom reaktionerna blixtsnabbt från lokala föreningar.

Jan Lindholm var en av dem som arbetade aktivt med att ifrågasätta gruvdriften från början. Han har varit ordförande i den lokala Naturskyddsföreningen och när det i våras hölls ett protestmöte i Falköping var han på plats. Bördiga jordbruksmarker med områden som är viktiga för den biologiska mångfalden ska inte förstöras, anser de.

– Jag vet knappt någon som är för, säger han och får medhåll av sin hustru Gunnel Lindholm.

”Hellre vindkraft”

En annan av de som bor i området är Wanja Wallemyr. Även hon rynkar pannan åt att regeringen vill ha uranbrytning i Sverige.

Aktiv i Centerpartiet och LRF lokalt, ifrågasätter hon regeringens vilja att satsa stort på kärnkraft. Brytning, avfall och risken för olyckor gör den allt annat än hållbar menar hon.

– Vi behöver ställa om, det är ingen tveka om det, men det finns andra betydligt säkrare förnybara energislag, som vindkraft, säger hon.

Bakom familjens 1800-tals gård står flera vindkraftverk, där många i bygden är delägare. Själv äger hon ett.

– Vissa tycker att de förstör naturen, men jag tycker inte att man kan säga nej till allt. Jag brukar säga att med vindkraftverk lånar vi en del av utsikten ett antal år, sen kan de monteras ner. Med en gruva påverkar vi naturen under en oöverskådlig framtid, säger hon.

Efter att 25 lokalföreningar i våras gick samman i ett upprop mot uranbrytning är det tydligt att det inte kommer att vara någon räkmacka för den som vill börja. Inte ens den moderata ordförande i kommunstyrelsen vill se någon gruva.

– Inte här, det är inte en lämplig plats, säger kommunstyrelsens ordförande Adam Johansson (M).

Enligt honom råder det politisk enighet om att det blir blankt nej. Att den åsikten går emot moderpartiets ser han inte som något problem. Han har lovat invånarna att det inte kommer att bli någon uranbrytning.

– Jag är marknadsliberal men precis som att Sverige säljer järnmalm på en global marknad tycker jag att vi kan köpa uran, säger han.