Emil, 11, tog sitt liv: Mamma Miriams frågor till regeringen

Publicerad 2023-04-09

Miriam kämpade i åtta månader för att hennes son skulle få rätt hjälp hos Barn- och ungdomspsykiatrin.

BUP i Stockholm utreds för vållande till annans död, efter att 11-årige Emil tog sitt liv.

Mamman Miriam undrar när politikerna ska vakna, och ställer genom Femina och Aftonbladet sju frågor till socialminister Jakob Forssmed.

”Vem har egentligen ansvaret för barnen som tar livet av sig?”, lyder en av dem.

Emil, 11, gick i fjärde klass då han plötsligt blev sjuk.

År 2019 blev han inskriven på barnneurologen vid Södersjukhuset i Stockholm på grund av huvudvärks- och yrselattacker.

Emil hade utvecklat ”dissociativa symtom”, konstaterade läkaren.

En remiss skickades vidare till BUP Stockholm. I den stod det att han behövde behandlas akut.

Åtta månader senare stod Emil fortfarande utan rätt hjälp, skriver reportern Malin Roos i ett reportage i Femina.

–Han uttryckte flera gånger självmordstankar, både skriftigt och muntligt. Men han fick inte träffa någon, säger mamma Miriam.

Samma dag som föräldrarna skulle lyfta sitt missnöje med vården tog Emil sitt liv.

BUP Stockholm utreds nu för vållande till annans död.

I IVO-rapporten efter Emils självmord riktades allvarlig kritik mot BUP-enheten.

Skarp kritik mot BUP

Granskningen har väckt oerhört starka reaktioner i sociala medier.

”Blir helt jävla rasande när jag läser detta. Hur kan BUP Stockholm ha sån usel koll?”, skriver en användare på Twitter.

”Det kan inte finnas någon politisk uppgift som är viktigare än det här. Fixa det nu!” skriver en annan.

Miriam känner sig känslosam efter reaktionerna, berättar hon.

– Man går omkring i sin bubbla av sorg och frustration, och plötsligt är det så många som reagerar och visar omtanke. Det känns som att många berörs och blir arga. Jag vill att ilskan ska leda till förändring i slutändan. Jag hade önskat att jag hade fått läsa något liknande innan allt hände. Då hade han kanske varit i livet i dag, säger Miriam.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, publicerar varje månad väntetidsstatistik för BUP.

I februari väntade strax över 4 626 barn och unga upp till 18 år i Sverige på ett första besök.

Av dem har 1 156 väntat på hjälp i upp till 60 dagar, 736 i upp till 90 dagar och 1 928 över 90 dagar.

Sommaren 2020 blev den sista i elvaårige Emils liv. "Han ville inte dö, det är vi säkra på ", säger hans mamma Miriam i intervjun med Femina.

Mammans sju frågor till socialministern

Emils mamma Miriam har genom Femina och Aftonbladet ställt sju frågor till regeringen, som kretsar kring BUP. Frågorna är skrivna i fetad stil nedan.

Socialminister Jakob Forssmed (KD) konstaterar att det finns brister inom Sveriges barn- och ungdomspsykiatri. Han blir ”väldigt berörd” när han läser Feminas granskning av BUP och historien om Emil, som publiceras i samarbete med Aftonbladet.

– Det är helt förfärligt att han hamnar i en situation där han inte såg någon annan utväg än att ta sitt liv, säger Jakob Forssmed.

Socialminister Jakob Forssmed (KD).

När ska politikerna vakna och inse att den reform som gjorts inom psykiatrin är katastrofal? Psykologer har mer eller mindre hela ansvaret och befogenheten att sätta diagnos och besluta om behandling?

– Det är svårt för mig att svara på hur man har organiserat verksamheten i en viss region i ett visst fall. Men generellt sett är det väldigt viktigt att rätt person av rätt personalkategori möter patienten. Nu satsar vi stora resurser i en överenskommelse med Sveriges regioner för att försök förbättra psykiatrin. Där ingår bland annat att man måste höja patientsäkerhetsarbetet, säger han.

– Vi ställer krav från statens sida att kommuner och regioner måste arbeta med bland annat kompetensförsörjning och suicidprevention.

Hur är det möjligt att år 2023 inte ha en samordning kring en patients sjukdomsbild? Varför tror man att psykiska problem inte kan ge kroppsliga symptom och tvärtom, trots alla diagnoser som finns sen väldigt länge?

– Vi vet att samordningen fungerar för dåligt på många håll, även om det också skett förbättringar. Samordningen mellan den somatiska och den psykiatriska vården måste utvecklas. Det gäller till exempel elevhälsan och primärvård och barn- och ungdomspsykiatrin.

– Bättre samordning ger en bättre och mer samlad bild av en patient. Här finns det mer att göra. Det är också en del av överenskommelsen vi har slutit för att regionerna ska förbättra den.

Hur kan BUP-akuten ha så låg kunskap om suicidrisk hos prepubertala barn? En tredjedel av alla barn missas gällande suicidrisk trots att det är huvuduppgiften?

– Jag kan inte svara för vad som har hänt på just den aktuella BUP-akuten eller om den generella kunskapsnivån. Men jag kan svara att suicidprevention är något som vi arbetar hårt med från regeringens sida. Vi har med det i överenskommelsen, där har vi avsatt 1,6 miljarder.

– Vi har också tillsatt en viktig utredning där vi ska föreslå en nationell haverikommission vid självmord. Tanken med kommissionen är att gå till botten med vad som har hänt och om det är något som har brustit i samhällets olika kontakter med den här personen.

Varför reagerar ingen när erfaren personal flyr från psykiatrin?

– Kompetensförsörjningen är ett stort bekymmer i svensk sjukvård generellt. Det är problem i olika grad i olika regioner. Det är väldigt viktigt att regionerna arbetar med detta för att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Regeringen har nyligen gett ett starkt uppdrag till nationella vårdkompetensrådet att ta fram en plan för vårdens kompetensförsörjning, och där ingår att föreslå hur staten kan stötta regionerna när det gäller detta.

Vilka brister finns i regionernas arbete med barn- och ungdomspsykiatri?

– Vi har för stora regionala skillnader i Sverige och vi har alltför många regioner som inte klarar att erbjuda vård i tid till barn som mår dåligt. Nu ökar regeringen satsningen på tillgänglighet till BUP, men vi ställer då också krav på regionerna. För att få ta del av pengar från staten måste man bättra sig.

– Tillgängligheten måste öka både för första besök och för fördjupad undersökning och behandling.

Hur ser planen ut konkret för att öka samverkan med andra inom/utom vården, för att göra suicidriskbedömningarna bättre och fler?

– I medlen för 2023 ingår det att man ska arbeta med samverkan mellan olika aktörer. I tillägg till detta så arbetar vi också med utredningen om en haverikommission. Men arbetet mot psykisk ohälsa handlar också om att aktörer som arbetar med frågor som påverkar psykisk hälsa också behöver arbeta med friskfaktorer. Exempelvis att många barn får möjlighet till en meningsfull fritid med närvarande vuxna.

Suicid är den vanligaste dödsorsaken för barn och unga upp till 24 år. Vem har egentligen ansvaret för barnen som tar livet av sig?

– Det har vi tillsammans. Varje självmord är ett för mycket. Vården har ett stort ansvar. Men ansvaret är delat på alla som har kontakt med barn, säger socialminister Jakob Forssmed.