Hippien i mig kräver: Låt Christiania leva
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Christiania ska dö. Ett lagförslag i det danska folketinget kan bli dödsstöten för västvärldens kanske äldsta alternativsamhälle. Och så bekvämt småborgerlig jag är känns det ändå som en förlust.
Det bor nämligen en liten hippie längst inne i mig. Dolt under lager på lager av kulturell fernissa och konventionernas kostym dunkar ett hjärta av peace, love & understanding och en själ som formats under det tidiga 70-talet. Därför har jag alltid haft stor respekt för Christiania och dess invånares vilja att leva i sitt eget parallella universum mitt i storstaden.
Jag är inte lika imponerad av haschkulturen, och det är naturligtvis den som är det påstådda huvudskälet när det danska etablissemanget nu rustar för att ”normalisera” Christiania, som ordvalet lyder. Fast den egentliga anledningen är nog snarare att hippiekolonin är belägen på ett område som representerar ett närmast omätligt värde för markspekulanter och projekterare. Christiania ligger mitt i Köpenhamn, omgivet av vatten och vackra kanaler – som gjort för flotta bostadsrätter av den typ vi känner från Hammarbyhamnen i Stockholm eller Älvstranden i Göteborg. På ett sådant drömläge ligger Christiania likt en berusad clown och stör den mondäna gatubilden.
Sverige och Norden och Europa blir allt fattigare på den sortens områden, de odesignade innerstadsmiljöer där mer eller mindre udda existenser kan leva utan att ständigt behöva känna sig som udda existenser. I Göteborg, där jag bor, spelade stadsdelen Haga en sådan roll tills 80-talet tog över. I dag är det välordnat, pittoreskt och ”normaliserat”. Förr gick man in i Haga med en känsla av äventyr. I dag är Haga som en Disneytolkning av sitt forna jag.
Samma utveckling i Stockholm, antar jag. Det är väl inte många hippies som har råd att bo på Södermalm.
När jag skriver detta så vet jag att kritiken kommer som ett darrhänt brev på posten, att vi ska vara glada för alla undermåliga bostäder som jämnats med marken och så vidare. Lika lätt är det att påstå att jag bara vill ha möjlighet till lite social turism som en pikant krydda.
Men fullt så enkelt är det inte, lika lite som det går att avfärda Christiania endast på grund av haschet. Det handlar om något så borgerligt omhuldat som mångfald, valfrihet, individualism och alla människors rätt att söka sin egen lycka. Man behöver inte själv vilja bo på ett ställe som Christiania för att respektera människor som inte tycker att ett normaliserat radhus är det idealiska drömboendet. Själv skulle jag hellre bo i en lyxig bostadsrätt än i ett dragigt hemmabygge med blommiga väggar.
Min poäng är att ett samhälle utan utrymme för udda existenser och så kallade alternativa livsstilar med tiden blir lika fattigt som det ser rikt ut. Ett helt ”normaliserat” samhälle är en mardröm, alltför lätt att göra historiska paralleller till. Kolla gärna på www.christiania.org innan ni dömer.