En ojämn fajt för pappa Roger
I augusti i fjol berättade jag om Roger som nästan aldrig fick träffa sin son eftersom mamman vägrade lämna barnet ifrån sig. Nu har Eddy blivit ett år och tre månader gammal och Roger har de senaste månaderna genomgått en plågsam rättslig process för att få laglig rätt att träffa sitt eget barn.
Det enda Roger har uppnått med att låta vårdnadstvisten gå till domstol är att domstolen fastställt exakt vilka dagar (eller snarare vilka timmar!) fram till september i år, som Roger får träffa sin son.
Roger, en skötsam 30-årig delägare i ett familjeföretag, berättar för mig hur han har blivit behandlad både av rådmannen i Södertörns tingsrätt och av socialsekreterarna på socialkontoret.
”Rådmannen frågade om jag verkligen klarade av att ta hand om min son”, berättar Roger. ”Men han frågade aldrig Eddys mamma om hon klarade av det trots att hon bara är 21 år”.
Ännu mer förolämpad blev han när en socialsekreterare frågade: ”Hur tror du att din före detta sambo känner när hon tvingas lämna ifrån sig sitt barn till dig, hon som har burit barnet i sin mage”. Jag häpnar. Är det 1955 eller 2014?
Socialtjänstemän anser tydligen att mamman har en hundraprocentig biologisk äganderätt till sitt barn, medan pappan, utan vars spermier barnet aldrig kommit till, reduceras till en spermadonator. Detta gör mig tvärilsk. Vi tror att det bara är kvinnor som förtrycks av män - men även män kan förtryckas av kvinnor - och av domstolar. Därför framstår förslaget om en tredje pappamånad som ett hån för de pappor som nekas umgänge med sina barn. Och de är många.
Här är några exempel på vid vilka tider Roger på nåder får rätt att träffa Eddy enligt ett domstolsprotokoll från Södertörns tingsrätt. ”Schemat” gäller fram till september: Vissa dagar (tisdagar) får han träffa sonen mellan kl. 10.00-16.00 och vissa torsdagar mellan 9.30-11.30 (två timmar!). Andra vardagar får Roger en snabbträff med Eddy mellan 17.00-19.00 (också två timmar). Andra veckor får Roger träffa Eddy mellan 15.00-19.00 (fyra timmar!).
För mig låter det här som en ren förolämpning. Men en god sak har domstolen gått med på: Roger får rätt att umgås med Eddy vissa helger (lördag 10.00-söndag 16.00). Ibland får alltså Eddy lov att sova över hos sin pappa. Men när mamman har semester, ja då får Roger inte träffa sin son alls.
Roger är förtvivlad över hur lite framgång hans kamp mot myndigheterna har haft. ”De skiter fullständigt i mig. Rådmannen tittade inte ens åt mitt håll under domstolsförhandlingarna. Jag fick inte yttra ett ord. Jag existerade inte”, berättar Roger medan tårarna rinner utför hans kinder.
Men han tänker inte ge upp. Målet är att få gemensam vårdnad om Eddy. ”Tar jag inte den här fajten nu, kommer jag aldrig att få lära känna min son”.
Fotnot: Roger och Eddy heter egentligen något annat.
Det kom ett brev…
… med ett FÖRLÅT. Det låg i min inkorg häromdagen. Mejlet var avsänt av en av de män som grovt trakasserat och hatat mig på nätet och som jag tror var den yngling som konfronterades av Robert Aschberg i programmet ”Trolljägarna” i TV3 i veckan. Mannen skrev: ”Hej, jag vill bara framföra min ursäkt för det påhopp jag gjorde på dig. Jag hoppas du godtar min ursäkt även om den kommer sent. Det var inte min mening att skrämma dig och jag är medveten om att mitt ordval inte är acceptabelt”. Självklart förlåter jag honom. Det är starkt att be om förlåtelse.
Det kom ett till brev…
… som inte var lika behagligt. Det kom i fredags från en näthatare.
Han skrev: ”Hej din vidriga hora... Du är så vidrig, så inhuman, en flitig parasit som gnäller över giltiga kommentarer med fakta. Jag är inte rädd för kommunisten Arselberg, den bögen. Kränk gärna mina rättigheter ni med, så kan jag spela in allt och döda er sedan … Jag dödar gärna Aschberg. Ni hatar högern. Det kan man ju förstå när ni fattiga horungar vill ha en jämställd ekonomi. Jag vill verkligen döda er … snälla!”. Det var förfärligt att läsa detta, så upprörande att jag funderar på att vidta åtgärder.