Utredningen om Mats Löfvings död riktar ljuset fel
Polisens arbetsmiljöutredning om Mats Löfvings död är klar.
I försåtliga och inlindade ordalag kritiseras Runar Viksten, juristen som utredde turerna i den högsta polisledningen.
Utredningen, som lämnades till Arbetsmiljöverket i går, är indelad i tre tidsperioder och går igenom händelseförlopp och vidtagna åtgärder.
Den första perioden inleds den femte december i fjol, då Expressen avslöjade en serie märkliga turer med två av landets högsta polischefer, Mats Löfving och Linda Staaf, i huvudrollerna.
Rapportförfattarna skriver att Rikspolischef Anders Thornberg efter ett par veckors turbulens beslöt att tillsätta en extern utredare.
Dels av hänsyn till allmänhetens förtroende för Sveriges största myndighet, dels för att det i det enorma tryck som uppstod spreds felaktigheter samt påståenden om att myndigheten hade någonting att dölja.
Anhöriga är av åsikten att Mats Löfving inte fick stöd av arbetsgivaren, men rapportförfattarna har en annan bild.
Den tillfälligt omplacerade polischefen ska ha haft närmast dagliga samtal med personer ännu högre upp i hierarkin och dessutom blivit erbjuden professionell hjälp.
Tidsperiod två inleds med att den tillsatte utredaren, Runar Viksten, en pensionerad jurist med årtionden bakom sig som domare och med ett antal tunga utredningsuppdrag på meritlistan, höll pressträff.
Datumet var den 22 februari i år och det påpekas nu att det inte var någon annan än utredaren som bestämde att presskonferens skulle hållas.
(Att det var polisen som bokade lokal och att inga invändningar restes mot detta beslut nämns dock inte.)
Löfving, konstaterade Viksten under presskonferensen, hade haft en relation med Staaf och borde som hennes chef inte ha fattat olika beslut som på ett eller annat sätt gynnade henne.
Besluten i sig var i sin ordning, men eftersom de hade ett förhållande uppstod en jävssituation.
Viksten rekommenderade rikspolischefen att sparka den tillfälligt omplacerade regionpolischefen eller i varje fall inte låta honom fortsätta som chef.
I arbetsmiljöutredningen skrivs att Vikstens rapport innebar att ”ofördelaktiga omdömen rörande ML:s egenskaper som chef exponerades.”
Dessutom går det att läsa en antydan mellan raderna om att utredaren överträdde sina befogenheter:
”Det kan konstateras att rapporten och pressträffen innehöll uttalanden avseende omständigheter som inte tydligt omfattades av uppdraget".
Det är för all del sant. Men någonting annat som var tydligt i uppdraget var att Viksten fritt fick utforma sin utredning och att tydliga gränser saknades.
I arbetsmiljörapporten nämns även att det var den pensionerade domaren och inte Polismyndigheten som gjorde bedömningen att utredningen kunde lämnas ut i sin helhet.
Viksten kritiseras inte uttryckligen, men det krävs inte en illasinnad läsning för att dra slutsatsen att Polismyndigheten försöker rikta ljuset mot honom.
Det går för all del att ana att en försiktig känga även riktas mot arbetsgivaren, som lade ut rapporten på sin hemsida.
En åtgärd som ”avviker från hur Polismyndigheten vanligtvis hanterar personalärenden.”
Dessutom dyker en del mumbo jumbo och de i Sverige så populära HR-flosklerna om förbättringspotential upp.
”Reflektionsledare” ska utbildas och tystnadskultur motarbetas med utvecklad visselblåsarfunktion, för att ta några exempel.
Men i allt väsentligt friskrivs den högsta polisledningen från ansvar.
Det kan mycket väl vara en korrekt bedömning. Det går i vart fall att konstatera att den kraftiga kritik som har riktats mot Anders Thornberg och dennes medarbetare uppstod först efter att tragedin var ett faktum.
Någonting säger mig att dessa kritiker knappast hade hållit tyst om extern utredare inte hade städslats och myndighetens ledning i stället låtsats som det regnat tills stormen blåst över.
Men det sagt: Det här försöket att flytta fokus imponerar inte.
Polisledningen, liksom för all del även journalistiken, har naturligtvis ett ansvar för att Mats Löfvings liv fick detta slut.
Ett knep som myndigheter och större företag använder för dåliga nyheter är för övrigt att smyga ut dem så diskret som möjligt på fredagar.
Redaktionerna går ner i varv, helgbemanningen tar vid och med lite tur blir det inte alltför besvärliga rubriker.
Deadline för inlämnande av rapporten var den 25 maj, det vill säga i går.
Någonting säger mig att det inte var en slump att den mejlades till Arbetsmiljöverket först sent i går kväll.
Någonting säger mig at det inte är en slump att polisen inte har sagt ett pip om att utredningen är klar.
Under förmiddagen har en sekretessgranskning inletts. När den är klar blir rapporten offentlig.
Först strax efter två på eftermiddagen lämnades en delvis maskerad version av rapporten ut av Arbetsmiljöverket.