Han är en terrorist – oavsett sitt straff
Tanken på Anders Behring Breivik som patient i stället för livstidsfånge provocerar många.
Andra skulle se vård som beviset för att det var en ensam galning och inte en terrorist som tog färjan ut till Utøya med sitt automatvapen.
Båda grupper har anledning att tänka efter lite till.
Att två erfarna rättspsykiatriker kommer fram till att Breivik sen länge är allvarligt psykiskt sjuk är inte förvånande.
Man behöver inte vara Freud för att inse att en människa som tror sig vara utvald att avgöra vem som ska leva och dö, som säger att han mördade alla dessa människor av ”kärlek till sitt folk” och som ser sig som en framtida regent i ett förenat Europa, lider av ett och annat problem.
Inte heller är det orimligt att en person som konstateras vara paranoid schizofren döms till rättspsykiatrisk vård.
Många blir upprörda redan av tanken på en Breivik i klorna på hjärnskrynklare och sjuksköterskor. Hur kan en människa som planerat detta ohyggliga dåd i åratal, som byggt upp ett dubbelliv, som var målmedveten och logisk då han skred till verket, inte veta vad han sysslat med?
Det är en rimlig fråga. Och vi vet ännu inte om så kommer ske. I Sverige struntade juristerna i att psykiater kom fram till Mattias Flink var galen då han sköt ihjäl sju personer. Något liknande kan ske i Norge. Eller så konstaterar andra experter att Breivik var väl medveten om vad han gjorde.
Motståndet mot rättspsykiatrisk vård bygger dock i någon mån på okunnighet och historielöshet.
Principen att de riktigt galna, de som inte vet vad de gör, inte ska kunna dömas till fängelse har medeltida anor.
I Norge såväl som i Sverige.
Redan under en tid då tjuvar fick fingrar avhuggna och häxor brändes levande på bål fanns tanken att token skulle vårdas i stället för att straffas.
Det vore djupt oanständigt att släppa denna humana princip.
Uppfattningen att människor som döms till vård snart är ute igen, en uppfattning som underblåsts i tidningar, radio och tv, är dessutom felaktig.
Visst händer det att mördare sitter inlåsta betydligt kortare tid på sjukhus än i fängelse. Sara Svensson är på väg att friges. Helge Fossmo kommer inte ut på årtionden.
Men några av de grova brottslingar som suttit längst, årtionde efter årtionde, är de som dömts till vård. Så är det i Sverige, så är det i Norge.
Det kommer att dröja många år innan Breivik släpps ut, oavsett vad han döms till. Frågan är om han någonsin blir fri igen. Norge har en möjlighet att föra över människor som blivit friska till fängelse. Det skulle förvåna om den paragrafen inte utnyttjades.
En Breivik inspärrad på mentalsjukhus skulle dock inte uppröra alla.
En del människor – allt från nazister till vanligtvis sansade borgerliga nätkommentatorer – skulle se det som ett bevis för att det var en ensam galning, inte en högerextrem terrorist, som tog färjan ut till Utøya med sitt automatvapen.
De har fel. Breivik var inte ensam. Han har i många år verkat i en antimuslimsk miljö. Han var länge medlem i norska Fremskrittspartiet och en frekvent debattör på olika nätforum. Han hämtade näring och stöd från likasinnades hat mot det mångkulturella samhället och lyssnade på babblet om hur de otäcka kulturmarxisterna infiltrerat och tagit över. Han har inspirerats.
De här rösterna finns i kölvattnet bakom de framgångsrika antimuslimska partierna runt om i Europa. De är många.
Nationalencyklopedin förklarar vad terrorism är:
”Våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas”.
Breivik är terrorist, oavsett vad han döms till.