Jag har blivit som en generation C
Det är påskmiddag och den yngste sonen säger: ”Jag har laddat ner ett teveprogram om gruvor, om diamantbrytning.”
Han fortsatte: ”Jag kanske ska bli geolog.”
En generation C har talat. Där C:et står för content, connected, collaboration och en massa andra engelska ord som börjar på bokstaven C.
Generation C är namnet på 80-talister som lever för att vara uppkopplade. Som skaffar all information på nätet och inte kan tänka sig något annat. Som seglar in i sin egen nisch. I det här fallet rakt ner i ett gruvhål.
”Geolog?”
”Ja, det kanske skulle passa mig. Att snöa in på en enda sak. Mineraler.”
Så började vi tala om ”kunskap”. Hur vi trodde att vi lärde oss saker. Och det slog mig att jag också hade blivit som en generation C. Eller rättare sagt – jag hade börjat agera som om jag vore en generation C. Allt mer nätfixerad. Googleserad.
I vanliga fall brukar jag strimla tidningar. Riva sånt som ska tas itu med. Böcker som jag tror jag ska köpa. Utställningar som jag tror jag ska gå på. Doktorsavhandlingar och C-uppsatser som jag tror att jag ska sitta hemma i soffan och plöja.
Och nu? Nu har jag börjat riva en massa www. Och adresser till bloggar.
Och det är impuls. Det är nu. Det oöverlagt och ostrukturerat. Det är om allt och ingenting. Om klimat, mode, mat, krig, skvaller och politik. Om shopping och Vladimir Putin. Om värdelöst strunt. Om sånt som inte leder någonstans. Och som ändå kan leda hur långt bort som helst. Som till yngste sonens gruvhål någonstans i Kanada.
Och jag river och river.
Och jag samlar de där riven på hög. Och glömmer dom. Och hittar dom efter en vecka eller så. Bläddrar, läser och försöker fatta vad det var som var så intressant.
Stirrar.
Allt är ju redan stenålder. Gammalt och överstökat.
Blir jag knäckt? Får jag en släng av informationsstress? Blir jag kräkmässig över allt som jag inte hinner med? Inte alls.
Knycklar ihop de där riven och kastar dom. Vet ju att jag kan få fram tjugo nya i morgon.
Om jag skulle få lust.
Och informationsbubblan är ju oändlig. Eller hur? Och ständigt där om jag skulle vilja nåt.
Så ringer jag i?stället en vän och gör det jag tycker mest om att göra. Sitta vid ett cafébord. Kisa mot solen och röra i en kaffekopp.
Lyssna på en historia. Och snacka skit.