Farmor har fått rätt
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Min farmor var en solitär.
En tillbakadragen dam som brukade sätta sig för sig själv, litet grand på sidan av oss andra. Som en sagotant satt hon sedan där och betraktade oss med sina blekblå ögon. Hon hade silvervitt hår, svart cape och ringar på alla fingrarna.
Om man vågade sig fram, om man ställde sig som en vattendroppe och tryckte sig mot sidenet, så fick man alltid hennes uppmärksamhet.
Då blev det ramsor och sånglekar. Gåtor och livsdomsord.
Eller förutsägelser.
Som den gången, när hon strök med handen utanför fönstret, höll upp ett sotigt pekfinger och sa: ”De här sotpartiklarna kommer att förorsaka mänskligheten stor skada.”
Och nu har farmor fått rätt.
Har just slagit igen boken ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent” av journalisten och författaren Andreas Malm.
Det är en bok om klimathotet, en kontrollerad väckelseskrift. En brandkårssiren baserad på mängder av forskningsresultat. Boken har 642 vetenskapliga referenser.
Den globala uppvärmningen skenar.
Och om man kokar ner Andreas Malms budskap – så har vi 18 år på oss. Inom åtta år måste mänskligheten ha kontroll över växthusgaserna. Om inte – så dröjer det bara 18 år innan ”the tipping point” är här. Den kritiska punkt då det ekologiska systemet brakar samman.
Ser mot himlen och försöker föreställa mig hur sammanbrottet skulle kunna se ut. Om det blir en cyklon som sliter med sig hus, människor och skog och virvlar ut i universum. Eller om det blir skyfall, en syndaflod som dränker allt.
Eller tänk om syret tar slut. Att det inte längre finns något syre att andas, att vi kvävs.
Nej, min fantasi räcker inte till att rubba himlavalvet – och inte något annat heller.
Jag tror.
Jag tror att allting är gjort av sten. Att ingenting går att rubba.
Men jag har fått lära om.
Vår planet är kemi, skapad av en massa invecklade kemiska processer.
Och ett sätt, att kanske fixa ”the tipping point”, är en ny vetenskapssyn.
Att forskningen lämnar det enögda och specialiserade, där varje forskare sysslar med sitt.
Det nya sättet är att ”zooma ut”, att ta ett steg tillbaka. Att se sammanhang, hur det ena påverkar det andra. Hur allt hänger ihop.
Ja, litet grand som – farmor.