26 år senare och ingen vet hur bråket började

Oisín Cantwell

Nyhetskolumnist

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-04-26

Vid en första anblick ter sig konflikten i Tornedalen som Sveriges värsta grannfejd.

Mordförsök, åtskilliga fall av grov misshandel, skottlossning och fler hot än ­någon orkar räkna till.

Men är detta egentligen berättelsen om en rättsskandal och om hur tidningar och tv blev en del av en mobb?

Det bor drygt 60 människor i Vojakkala, en by en mil norr om Haparanda ­jämte Torne älv.

Den romska familjen, som en lång serie bråk kretsat kring, slog sig 1986 ned i den lilla byn. Det dröjde inte länge innan det började ­bråkas.

Situationen blev så allvarlig att regeringen skickade en delegation till kommunen för att försöka få stopp på motsättningarna. Men myndigheterna tycktes vara maktlösa.

När den nyligen mördade Esa Rano och hans familj ­bosatte sig i grannhuset, kom den redan mycket allvarliga konflikten att trappas upp ytterligare.

Under 2005 inleddes nio förundersökningar om brott. Fyra mot den romska familjen, fem mot den nya grannen. Men ingen ­utredning ledde till åtal.

2008, efter att Rano flyttat ut, besökte han huset han tidigare hyrt för att hämta lite ägo­delar. Han överfölls, delar av hans huvud höggs av med yxa. Han förlorade ett öga och låg i koma i två veckor, men överlevde mirakulöst.

Fem personer ur familjen dömdes till fängelsestraff på upp till åtta år.

Tv-program som ”Uppdrag granskning” och ”Insider” granskade fallet, tidningar skrev sida upp och ­sida ner.

Bilden av ”terrorfamiljen” var inte etablerad, den var cementerad.

Men i maj 2009 publicerade journalisten Maciej ­Zaremba en granskning i Dagens Nyheter som gav en helt annan bild av situationen i byn.

Han hävdade att några ­zigenarhatare hetsat mot familjen, där flera lider av mentala handikapp, i över 20 år. Yxattacken var snarare en desperat åtgärd av ett jagat villebråd.

Familjen, hävdade journalisten, utsattes för grova ­trakasserier av några få grannar. De bybor som inte deltog i förföljelsen ska ha utsatts för repressalier.

Förre länspolismästaren Gunno Gunnmo, som gått igenom många av utredningarna, stödjer Zarembas beskrivning:

”I den behandling familjen utsatts för under en lång rad följd av år döljer sig en rättsskandal som får allt annat jag hört talas om att förblekna”, skriver han i en anmälan till JO.

Men JO ryckte på axlarna.

Och i den statliga utredningen om romernas situation i Sverige som lades fram för regeringen 2010 krävdes en oberoende granskning av rättsapparatens behandling av ­familjen.

Snart två år senare har ­inte det skett.