Är dessa män av samma typ?

Att Norges nationaldag infaller i dag beror på att kung Christian Frederik skrev under nationens grundlag den 17 maj 1814, vilket inledde en kort period av självständighet innan Sverige några månader senare tvingade till sig en union.

Det är en dag som hyllar ­demokrati och öppenhet och som är viktigare än någonsin för en nation som ännu läker.

Det är ingen dag vi vill tänka på hur detta fina land hade sett ut om Anders Behring Breivik hade riktig makt i stället för ­under de tre timmar han b­estämde med sin bomb och ­sina vapen.

För det är ju detta rättegången handlar om: den korta tid Breivik­ stal makten över liv och död.

Men i Oslo tinghus är det ännu 16 maj och en 18-årig pojke ­berättar att mördaren trängde in ungdomarna i ett hörn i ­Lillesalen.

Han träffades i foten och handen och överlevde genom att spela död under livlösa kroppar: Sju människor i detta rum hade avlidit innan kulorna dansat klart.

Pojken kallar Breivik för landsförrädare, vilket är en korrekt ­beskrivning på en människa som gör så här mot sitt land. Landsförrädaren ler och antecknar.

Det regnar lätt, Oslo putsar och fjädrar sig, det är bara en dag kvar tills tiotusentals barn ska paradera längs Karl Johans ­gate, ända fram till slottet där kungafamiljen vinkar från balkongen.

Det är första gången 17 maj ­firas sedan terroristen presenterade en nationalism som inte bygger på flaggviftning och ­ballonger.

Rättegången rör sig långsamt framåt med alla dessa berättelser, dessa fruktansvärda ekon från 22 juli.

Glenn Martin Waldenstrøm sköts i halsen och när räddningen äntligen kom och poliser ville ringa hans föräldrar spottade han ut blod på ett bord och skrev deras telefonnummer i det.

Det slutar regna framåt eftermiddagen och gatorna är nästan färdigstädade. Fyra berättelser i dag från ön mot tidigare fem, som om rätten vill sluta tidigt ­inför den stora dagen.

Hon är 22 år, blond, page. Hon hör smällar, försöker hitta sin 14-årige bror för att berätta att han inte behöver vara rädd, men blir skjuten i benet. Lägger sig ner i en onaturlig ställning, ­spelar död.

Senare hittas brodern. Vid liv, liggande gömd och ­skakande och livrädd i en grotta.

För Breivik blir det ett ensamt 17 maj. Han är över, han kommer aldrig mer släppas ut och även om nationaldagen får en helt annan klangbotten än tidigare så lever Norge vidare som demokrati.

Terroristen rättar till sin slips, växlar några ord med sina ­advokater och tittar sig ­omkring innan han leds ut ­mellan vakterna och jag slås av en fruktansvärd tanke.

Vad hade denne man gjort mot sitt land om han var diktator­, om det var honom barnen hade vinkat upp till där på balkongen?

Är mannen som ännu en dag suttit bara några ­meter ifrån mig med sin väl­ansade skepparkrans samma typ av man som Ratko Mladic, Srebrenicas­ slaktare, ställd ­inför rätta i Haag i går?

Är Anders Behring Breivik samma typ av man som Adolf Hitler?

Detta hände i går

Den ­sista rättegångs­dagen den här veckan, fort­satte med att över­levare från Utøya ­vittnade om sina upplevelser.

Fyra ungdomar vittnade, bland ­annat Glenn Martin­Walden-strøm, 20 år, som blev ­skjuten i halsen. Skottet gick ut strax under hans högra öga.

Han spelade död för att över­leva.

Följ ämnen i artikeln