Snacka går ju – men inte i åldringsvården
Demens är hett.
Äntligen.
För man kan ju inte låta bli att undra var äldrevården är på väg med alla våra multisjuka, gamla och dementa.
Man undrar: finns det någon plan därute?
Och då tänker jag inte bara sparplan med slimma, skruva, skära, spara, mäta – utan mer åt utveckla och tänka nytt. Att kläcka smarta och affärsmässiga idéer som i slutändan kanske kan ge något tillbaka till vår världsberömda svenska vård. Ja, varför inte skapa nya revolutionerande organisationsmodeller för äldre? Eller äldreplattformar med jättestora rehabavdelningar av glas?
Kan man bygga 14 idrottsarenor, – ja, då ...
Så därför slängde jag mig över rapporten ”Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering”.
Vad ska inte den innehålla?
Men här finns inte en idé som lyfter.
Det är som om någon har lagt ett excel-ark över hela vården.
Det är bara mäta, räkna och styra.
Inte en stavelse om hur vården ska glöda, växa och utvecklas. Inte ett pip om hur vårdens alla slitvargar ska resa sig och tycka det är värt att ta sig an ålderspuckeln som växer runt hörnet.
Inget sånt.
Istället pratar man om privata försäkringar, högre skattenivåer, högre avgifter, mer effektivitet, mer teknisk övervakning och att låta den privata vården växa på den fria marknaden.
”Vården håller på att urholkas, säger Clara-Stina Hjulström ordförande i Demensförbundet när vi delar taxi i novembermörkret. ”Allt färre unga söker till vårdutbildningarna och efter fem år har 50 procent av de som jobbar på äldreboenden slutat.”
”Varför det?”
”Vem vill frivilligt vara i en bransch där allt du gör är klockat.”
”Klockat?”
”Ja, när du ska överlämna matlådan, så måste du göra det på tre minuter och utan samtal.”
”Utan samtal?”
”Ja, du får inte säga något.”
Äldrevården har blivit ett moras, säger Hjulström: ”Och det finns inte längre någon arbetsledning i boenden. I Finland har 76 procent av personalen en daglig kontakt med sin arbetsledare. I Sverige är det bara 6 procent.”
Men vad säger äldreminister Maria Larsson om att personalen inte får tala med de äldre och att det är noll arbetsledning?
”Ja, hon säger som hon alltid gör. Hon säger att det finns en värdegrund.”