Elektriska knattar är roligare än Beckham

Plötsligt

bara exploderar sommaren i trettiogradig värme och med hela världen inom armslängds avstånd. Kung Fotboll är i stan med världens största fotbollsturnering och en stämning som sträcker sig långt bortom EU.

Första matchdagen på Gothia Cup. Vi befinner oss i utkanten av Göteborg, på en fotbollsplan som är lite sned och vind men hjärtans god ändå. Nykritade linjer, klarblå himmel och som sagt en jädra värme. Vi ska se grannpojken hindra ett gäng från Los Angeles att göra mål på vårt lokala lag.

Laget från LA heter USA Pride, chauvinistiskt så det räcker men spelmässigt charmiga i sitt samtidigt tekniska och offensiva spel. Med vita dräkter som gemensam nämnare är dom en samling vilt blandade sjuttonåringar från Kalifornien: många mexare och sydamerikaner, en bunt biffiga helvita quarterbacktyper, en handfull svarta och mitt i anfallslinjen en lysande rödhårig stjärna som verkar heta Ginger.

Fotboll är den

snabbast växande sporten i USA, och laget från LA är överlägset våra svenska gossar. Snabbare passningsspel, djärvare brytningar, smartare tänk, tuffare attack. Ändå står det bara 1-1 med tio minuter kvar. Jänkarna har 80-procentigt bollinnehav, ligger på men kommer inte i mål.

Längs långsidan står vi och en massa andra intressenter. Vi hejar på vårt lag, men erkänner utan omsvep att ett amerikanskt segermål inte vore orättvist. Bredvid oss huserar en familj med pappa, mamma och två barn. Föräldrarna sitter i varsin fällstol och är oense. Kvinnan tycker att amerikanarna spelar jädrigt bra. Mannen ber henne hålla tyst.

"Man måste vara patriot", förklarar han. Man måste hålla på det svenska laget.

I slutet av matchen vankar nästa matchs spelare redan rastlöst nere runt hörnflaggan. Det är ett Göteborgslag med tydlig invandrardominans. Småkillar från kanske Bosnien eller Irak i för stora dräkter men med blick för spelet.

"Go, USA, go!" ropar en av knattarna samtidigt som amerikanarna rullar upp ännu ett farligt anfall.

Mannen i fällstolen vinkar till sig invandrarlagets tränare: "Du får väl för fan se till att dina killar hejar på rätt lag! Man måste ju vara patriot!"

Hans fru ser ut att vilja sjunka genom fällstolen.

Det som gör

Gothia Cup till en så fantastisk tillställning är att hela världen är representerad. Här finns i år

1 390 lag från 55 länder, från rikaste USA till fattigaste Zaire. Men det som griper mig hårdast är själva fotbollen, detta underbara spel som kan avnjutas i alla dess former och divisioner. Visst, man kan se superproffs som Beckham och Figo göra skäl för pengarna, men man kan lika gärna (eller hellre) se elektriska små tonårspojkar från andra sidan jordklotet göra nedtagningar och dribblingar som får publiken att jubla.

Gothia Cup är en tävling med vinnare och förlorare. Men det är framförallt en hyllning till fotbollen som sport, med artisteri och spelglädje och allt det där som står över byfånigheterna. Och därför fortsätter patriot att rimma på idiot.

Följ ämnen i artikeln