Nämndemännen dömer än en gång på magkänsla
Ett av alla dessa vardagsmål som inte leder till rubriker får mig än en gång att undra över nämndemannasystemet.
I två instanser har fyra jurister tyckt att bevisningen varit för svag, medan fem amatördomare funnit den tillräcklig.
Att det är en process som inte har uppmärksammats av tidningar, radio och tv innebär sannerligen inte att den är oviktig för de inblandade. Två föräldrar vill få tillbaka sin tvångsomhändertagna tonårsdotter.
Förvaltningsrätten i Falun beslöt tidigare i år att flickan skulle vårdas enligt LVU sedan socialnämnden slagit larm om att hennes pappa slog henne.
Domstolen ansåg att flickan lämnat så pass trovärdiga uppgifter till polisen, socialtjänsten och sin advokat att den fysiska och psykiska misshandeln var bevisad.
Lagmannen, den enda juristen bland de fyra domarna, höll dock inte med nämndemännen. Han påpekade att "utredningen i det nu aktuella målet är knapphändig" och att det inte fanns någonting konkret som stödde flickans berättelse, men blev nedröstad.
Föräldrarna, som hela tiden har nekat till anklagelserna, överklagade till Kammarrätten, som gjorde en helt annan bedömning.
Domstolen kom fram till att flickan alltsedan familjen kom till Sverige av mamma och pappa har uppmanats att ljuga om hur familjen har det för att öka chanserna att få uppehållstillstånd.
Hon började dessutom berätta att hon for illa i hemmet först då risken för att skickas ut ur landet ökade. Innan dess, har lärare och kamrater vittnat, har hon varit glad och aldrig haft några synpunkter på hur hon behandlades av sin pappa.
Det fanns, ansåg Kammarrätten, inte tillräckliga bevis för missförhållanden och avslog socialnämndens begäran om tvångsvård.
I detta avgörande deltog tre juristdomare och två nämndemän. Båda amatördomarna reserverade sig och ansåg att Förvaltningsrättens dom skulle fastställas.
Jag har inte satt mig in tillräckligt i fallet för att ha en uppfattning om vad som är rätt eller fel. Kanske kommer Högsta förvaltningsdomstolen, före detta Regeringsrätten, att ändra beslutet igen.
Den högsta instansen har nämligen bestämt att fallet är så principiellt viktigt att det ska prövas igen.
Men alldeles oavsett hur detta mål slutgiltigt avgörs så är det ett osedvanligt tydligt exempel på ett av flera problem med nämndemannasystemet.
Juristerna har en utbildning och en träning i att kritiskt värdera bevis som amatörerna saknar.
Det finns forskning som visar att nämndemän ibland inte riktigt förstår rättssäkerhetens krav utan, mardrömslikt nog, dömer på magkänsla.
Juridik är inte bara en fråga om att reda ut vad som har hänt. Domarna ska även tillämpa rättsregler korrekt, vilket kan vara nog så komplicerat.
Vi lever i dag i ett land där vi opereras av proffs då blindtarmen ska avlägsnas, men blir bedömda av amatörer om vi riskerar livstids fängelse.
Nej, jag anser inte att nämndemannasystemet ska avskaffas. Det folkliga inslaget i domstolar är en grundläggande princip i hela västvärldens juridiska tänkande som vi bör slå vakt om.
Men jag hoppas att regering och riksdag lyssnar på Nämndemannautredningen, som lade fram sitt förslag i somras.
Utredningen vill bland annat att nämndemän ska skrotas helt i hovrätter och kammarrätter och få ett minskat inflytande i tingsrätterna.
Jag tror att rättssäkerheten skulle tjäna på en sådan justering av systemet.