Cirkus Quick rullar vidare
För att ha dömts för två mordförsök rörde sig rockstjärnan Bergwall väldigt fritt i går
Cirkus Quick bjöd på ny föreställning i går.
Det kryllade av journalister, anhöriga och löst folk då förvaltningsrätten skulle bedöma om Sture Bergwall ännu är farlig.
En ung man, åtalad för ringa narkotikabrott, tittade sig förskräckt runt innan han fort pep in till sin egen rättegång i Falu tingsrätt.
Bergwall själv gick runt, skakade hand till höger och vänster och lät sig villigt intervjuas, som vore han en rockstjärna som just har släppt en skiva.
För att vara en man som enligt hjärnskrynklarna på Säters sjukhus är en psykopat och pedofil med sexualsadistiska drag fick han röra sig anmärkningsvärt fritt.
Förvaltningsrätten har en gång i halvåret sedan 1991 bakom stängda dörrar bedömt om tvångsvården av Bergwall ska fortsätta. Denna gång krävde han att förhandlingen skulle vara öppen, något som rätten gick med på efter kort överläggning.
Chefsöverläkare Vladislav Ruchkin pratade snabbt, tyst och med en vokabulär fylld av psykiatrisk lingo. Med såväl hederliga som ohederliga argument pläderade han för att Bergwall ännu är en mycket sjuk och farlig man som inte bör släppas.
Han påpekade något som ofta glöms bort nu när morddomarna har rivits upp: Vi har att göra med en man som mellan slutet på 60-talet och början på 90-talet gjorde sig skyldig till ett ansenligt antal grova brott, däribland två mordförsök.
I uppräknandet av allt elände Bergwall har ställt till med utelämnade han dock ett antal väsentliga omständigheter.
Sant är för all del att denne ställdes inför rätta för mordbrand. Men domstolen ansåg det inte vara bevisat att han hade bränt ner sin egen kiosk. Och nog inleddes en utredning om innehav av barnporr. Men polisen kom snart fram till att Bergwalls bilder var lagliga.
Och teorin att patienten skulle ha haft sexuella motiv till att råna en bank går nog endast hem hos de mest fantasifulla rättspsykiatriska nördarna.
Advokat Olsson påpekade en rad knasigheter. Som till exempel att den man som Säter bedömer vara ytterligt farlig av samma sjukhus ansågs vara i princip frisk och mogen för frigivning redan 1992.
Journalen ska vi inte bara tala om. Under flera år innehöll den förströdda anteckningar om att Bergwall led av tennisarm, ibland hade ont i nacken och blev glad av bilutflykter. Inte ett ord om farlighet.
Att han skulle vara psykopat var något som dök upp först 2008. Som av en händelse sedan han hade trätt fram i tv och tagit tillbaka de erkända morden.
Förhandlingen puttrade på i maklig takt. Sten Levander, professor i psykiatri, hördes. ”Hela situationen är tokig”. ”Direktutskrivning är formellt det enda riktiga”. ”Han har suttit 21 år för länge”.
Beslut avkunnas inom två veckor. Jag tror inte domstolen vågar släppa Bergwall. Jag tror inte heller att det vore lämpligt. Rätten har inte den kompetens som krävs för att avgöra om han är farlig eller inte.
Men efter allt som har hänt borde det vara omöjligt att fortsätta göra farlighetsbedömningar på grundval av bland annat en utredning som gjordes 1970 och som kom fram till att Bergwalls homosexualitet är ett resultat av psykisk störning och att han lider av en ”aboration i kromosomerna”, vad nu det betyder.
Troligen kommer rätten fram till att en ny utredning av Bergwalls psykiska tillstånd ska genomföras vid ett annat sjukhus.
Endast så kan denne man få en anständig prövning. Endast så kan rättsväsendet sätta stopp för övergreppet han utsätts för.