Vi jagade ubåtar - på fartygskyrkogården
På cirka 30 meters djup finns långt över 30 registrerade fartygslämningar, många från 1600-talet. Dagens snabba moderna örlogsfartyg och de smygande ubåtarna svepte över fjärdar och sund som sedan medeltiden varit kyrkogård för generationer av svenska handels- och örlogsfartyg.
Dalarö var den enda tillåtna hamnen i södra skärgården för utländska fartyg och i 140 år var Dalarö också Sveriges viktigaste örlogshamn. Hela den svenska krigsflottan låg stationerad där innan vi fick hamnar längre söderut . Från Dalarö seglade fartygen ut i krigen och dit kom de för reparationer efter drabbningarna. Många gånger var de så illa sönderskjutna att de sjönk alldeles innan de nådde hamnen.
Det största vraket i området är det över 80 meter långa tyska fartyget S/S Ingrid Horn, som under första världskriget kom lastat med järnmalm från Luleå på väg mot Stettin, då hon kolliderade med ett svenskt lastfartyg och sjönk med 19 man ombord. Ingrid Horn ligger på 38 meters djup.
De flesta av vraken är väl bevarade, skroven är hela och ganska intakta fast de legat på havsbotten i flera hundra år. Numera är det fritt fram att dyka ner till vraken, men det får bara ske under ledning av en särskild dykguide som fått specialutbildning och tillstånd av Haninge kommun.
Kungar och utländska potentater kom seglande den här vägen. Man vet att unionskungen Kristian Tyrann steg i land vid Dalarö innan han intog Stockholms slott och genomförde Stockholms blodbad. Härifrån seglade Gustav II Adolfs väldiga flotta då Sverige gav sig in i det som skulle bli det trettioåriga kriget. På Dalarö väntade kronans lotsar och där låg Sveriges stora sjötull och skärgårdens största gästgiveri.
Kriget kom också ända fram till Dalarö. Kanonerna på Dalarö skans kunde inte hejda den ryska flottan som 1719 lät bränna ner allt värdefullt på Dalarö och varvet intill.
Nära Dalarö skans ligger nu resterna av regalskeppet Riksäpplet, som var större, finare och dyrare än regalskeppet Vasa. Riksäpplet var 50 meter långt och 11 meter brett. Hon kom in efter det katastrofala slaget utanför Öland 1676 där flottans största fartyg Kronan gick under.
Riksäpplet, med nära 500 man ombord, lyckades komma någorlunda oskadd ur striden men sjönk i en plötslig storm utanför Dalarö skans. De flesta av de 84 kanonerna ombord kunde bärgas, men fartyget var förlorat. De låg ganska intakt ända fram till 1920-talet, då någon kom på att vraket var ett gigantiskt förråd av sjödränkt ek, ett ytterst värdefullt material för finare möbler.
Vid den tiden hade man inte samma tekniska möjligheter att bärga skeppsvrak som då skeppet Vasa togs upp 30år senare. Någon fattade därför beslutet att spränga det praktfulla regalskeppet och ta upp virket som såldes metervis. En del av Riksäpplet kan ni därför i denna dag se infällt i den finaste porten på Stockholms stadshus. Kvar på havsbotten finns bara de delar av Riksäpplet som inte dög till möbelvirke.
VISSTE DU ATT …
… ryska armén och flottan aldrig i krigstid lyckades ta sig fram till Stockholm? Däremot härjade tsarens flotta under åren 1719-1721 längs den svenska kusten och brände städer från Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Piteå och Umeå i norr ner till Trosa, Nyköping och Norrköping i söder.
… ryska trupper på väg över Baggensfjärden mot Stockholm hejades vid Stäket i augusti 1719? Det var en liten skara otränade svenska soldater som lyckades hejda flera tusen ryssar. Svenskarna förlorade cirka 100 man i döda och sårade, ryssarna förlorade minst 400, innan den ryska armén drog sig tillbaka.
… i mars 1809 tog sig ryska kosacker över isen från Åland in till Roslagen där de spred skräck i Grisslehamn och Väddö? Deras general, Kulneff, beskrivs av Runeberg i ”Fänriks Ståls sägner” som en man som ”kysste och slog ihjäl med samma varma själ”. Ryssarna återvände, rädda för att isarna skulle gå upp.