Jag – en överdrivare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Varför har jag så stor förståelse för dem som gör allting för mycket?
För dem som inte har några gränser.
Ingen kontroll.
Överdrivarna.
De som dricker för mycket. Som inte kan sluta blogga och spela. Som älskar för mycket och har för stora tankar om sig själva. De som jobbar för mycket. Som shoppar och shoppar – fastän de inte har råd.
De som äter för mycket.
Överdrivarna.
Kan det möjligen bero på att jag är en själv?
Ja, det där skulle ju inte mina vänner skriva under på. Tvärtom, skulle de säga någonting i stil med: ”Jamen, du som är så balanserad.”
Just det. Varför uppträder folk ”balanserat”, tror ni? Har ni någonsin tänkt på det?
Jag tror att alla kontrollfreaks är så där coola, därför att de måste.
De måste hålla ett antal svarta hål i schack.
De måste försvara sig.
Och bästa sättet att kväsa frestelser är att aldrig befatta sig med dem. Att utesluta dem från agendan. Att inte låta dem komma nära dig. Att inte stoppa in dem i skafferiet.
Alkohol, no no. Godis, nix. Bara inhandla det allra nödvändigaste, om ens det. Knappt äta sig mätt. Inget transfett.
Inga tvetydiga bekantskaper, som skulle kunna dra ner dig i dyn.
Kontroll.
Och nej, det är inte ofta, som en Överdrivare släpper på kontrollen.
Utom just nu, när det börjar lacka mot jul.
Vad är då mer naturligt, än att köpa hem en burk pepparkakor? Och en rätt rejäl burk, dessutom.
För tänk, om sönerna plötsligt skulle komma hem och kräva en traditionell jul? Tänk, om de skulle kliva in här genom dörren och ropa: ”Vi vill ha glögg, mamma.”
Då skulle jag vara beredd. Jag skulle vara beredd att slänga fram den där burken.
Men vad händer?
Jag äter upp alla pepparkakor. Jag äter upp rubb som stubb innan sönerna ens har hunnit tänka tanken advent.
Först bara en liten kontrollerad munsbit. Men sedan kommer jag på att man kan greppa över en hel bunt pepparkakor. Att man kan ta fem stycken i ett enda saligt grepp.
Mums.
Och ja, snart är det bara plåtburken kvar.
Köp en ny burk, kanske du tänker.
Visst, men det här handlar inte om pepparkakor. Det här handlar om en Överdrivare som tappar sitt överjag och vad som då händer.
Ja, vad är det som händer?
Kanske inte så mycket, om jag ska vara uppriktig.
Det enda som händer är ju faktiskt bara ett litet – Mums.