Fortsatt stöd till trupperna
Dödsskjutningarna har inte påverkat stödet för den svenska truppen i Afghanistan.
Fortfarande tycker nästan hälften av svenska folket att det är rätt att vara där, enligt Aftonbladet/Sifo.
”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Det var den svenska ståndpunkten och ännu i början av 1990-talet rabblade statsministern den som ett mantra i den årliga regeringsförklaringen.
Så är det inte längre. Genom medlemskapet i EU har Sverige tagit ställning. Och i Afghanistankriget har Sverige definitivt tagit parti – mot talibanerna.
Det är en uppfattning som bottnar hos svenska folket:
Nästan hälften, 46 procent, anser att det är rätt att ha stridande förband i Afghanistan.
Drygt var tredje tycker att det är fel. Skillnaden jämfört med förra året är i båda fallen försumbara.
En femtedel har, precis som 2009, ingen åsikt.
Att döma av gårdagens intervjuer och dagens soldater i Afghanistan är det få som omprövar sin inställning till följd av dödsskjutningarna i måndags.
Det tyder på ett mer moget övervägande än riksdagspartiernas. Där var ställningen förra året 6-1 till fortsatt deltagande fram till slutet av 2010. Men både S och MP villkorade sitt stöd, bara V var öppet emot.
Sverige har levt i fred i 200 år. Det är en så lång tid att vi står i särklass i Europa.
Sverige har också deltagit i FN:s olika fredsbevarande operationer sedan 1960-talet. Kongo, Libanon, Cypern – listan är lång.
Men sedan några år är en av försvarets viktigaste uppgifter att delta i fredsbevarande insatser utomlands. I Afghanistan handlar det allt mindre om att bevara fred än att förhindra öppen konflikt.
Ändå sviktar inte svenska folkets stöd för den svenska FN-truppen i Afghanistan. Man får förmoda att stödet för traditionellt bistånd och annan hjälp inte heller gör det.
Svenska folket är helt enkelt ganska moget. Är riksdagspartierna också det?