Ingen skulle säga till en kille att ta det lugnare
Den Duktiga Flickan har rest sig och försvarar nu sin rätt att få vara Duktig.
Och varför inte?
Hon är ju det.
Många har höjt varnande pekfingrar till den Duktiga Flickan: Hon ska veta sin plats. Hon ska inte vilja för mycket och inte satsa för mycket. Hon ska ”veta sitt eget värde” och hon ska inte ha så orealistiska drömmar. Men en del unga Duktiga har inte lyssnat. De har kört så att det ryker och de har gått i kaklet, både en och två gånger.
I dag kommer boken ”Brinntid” ut, en bok skriven av företagsledaren Pernilla Alexandersson och idéutvecklaren Sanna Lilie, två Duktiga som vet hur det känns att bränna sig själva. Men till skillnad från de flesta andra, så tror inte Alexandersson och Lilie att deras kollaps är deras eget fel. De tror inte, att de ”grävt sin egen grav” och att de har sig själva att skylla. I stället ställer de frågan: ”Varför är alla så ivriga att bromsa den Duktiga Flickan?”
Ja, varför?
Pernilla Alexandersson: ”Jag hade startat en tjejjour och allt var okey och roligt, ända tills jag vaknade och hade ont i hela kroppen. Jag trodde att jag fått influensa, men jag hade gått i väggen. Då fick jag höra att det var mitt fel, att jag jobbat för mycket.”
Men Pernilla säger att hon inte hade arbetat och drivit för mycket. Hon hade blivit stoppad och ifrågasatt: ”Jag blev stressad av att stå där och vara kompetent och brinna och få höra att jag inte skulle vara så på.” Hon fortsätter: ”Den Duktiga Flickans utbrändhet handlar om att vi inte får använda de resurser och den kompetens som vi har. Att knacka på och inte bli insläppt stressar oss. Och ingen skulle säga till en kille: Lugna ner dig. Du vill för mycket, du brinner för mycket. Du måste lära dig säga nej.”
Pernilla berättar också hur de unga Duktiga sög i sig budskapet om alla ”utbrända” i början av 2000-talet och hur rädda de blev. Budskapet löd: Se, hur det går om du inte taggar ner och tar det lugnt. ”Vi försökte anpassa oss efter den där lagom-normen: att inte jobba för mycket, men inte heller för litet. Vi blev rädda att bli utbrända och började passa på oss själva.”
”Men det är inte jobbet som är problemet”, säger Pernilla. ”Problemet är att de flesta kvinnor fortfarande gör för mycket hemma.”