Nätpöbelns ökade påverkan är djupt bekymmersam
Polisen var snabbt ut med sanningen om militären och knivattacken för att stilla en nätmobb.
Rätt gjort, men det är djupt bekymmersamt att internetpöbeln vuxit sig så stark att den kan påverka viktiga beslut om en förundersökning.
GT avslöjar i dag sanningen om den uniformsklädda soldaten som sa sig ha blivit misshandlad med kniv av två män i Skara. Tidningen har tagit del av den nedlagda utredningen, där det framkommer att mannen i förhör sagt att två skäggiga män från mellanöstern förklarat att "du ska bli det första offret för IS" innan de gick till attack.
Men mannen lämnade motstridiga uppgifter i förhör och dörrknackning i området ledde inte till ett dugg. Ingen hade sett eller hört något. En kvinna hade balkongdörren öppen bara några meter från platsen där överfallet skulle ha skett, men märkte inte ett dugg.
När rättsläkaren till råga på allt meddelade att soldaten inte kunde ha fått sina skador på det sättet han påstått och att de sannolikt var självförvållade fick polisen nog och lade ner eländet.
Ett udda fall och ett effektivt polisiärt arbete. Där skulle den här storyn kunna vara över. Men det är den inte.
Mobben på nätet ställde nämligen till väsentliga problem. En ryktesspridning inte olik den som skedde efter förra veckans förfärliga mord på Ikea i Västerås bröt ut. Kopplingar till just de brotten gjordes av vissa. Andra såg samband med en attack på en militär i England förra året. Åter andra lade ut adresser till den närmaste flyktingförläggningen.
Stämningen på nätet blev allt febrigare och i hetsen väcktes förslag om att ge sig ut och jaga gärningsmännen och skipa egen rättvisa.
I det läget fattade polisen beslutet att snabbt gå ut med information. "Vi kände att vi behövde ta vårt ansvar i samhället", som kommissarie Thord Haraldsson uttryckte saken.
Såvitt jag kan förstå var detta en korrekt, för att inte säga nödvändig, åtgärd. En lynchjustis på Skaras gator hade kunnat leda till förfärliga konsekvenser för de självutnämnda domarna och, inte minst, för mörkhåriga män i skägg.
Men att polisen under detta tryck känner sig tvungen att snabbt gå ut med information är principiellt allvarligt. Den här gången gick det bra. Men vad sker nästa gång? Blir det rätt även då? När något sker fort, utan tid för eftertanke, ökar risken för att det blir fel.
Jag betvivlar inte polisers professionella förmåga att stå emot delar av internet, men även poliser är människor och människor begår misstag.
Väsentliga beslut om en förundersökning ska för övrigt under inga omständigheter behöva lämnas ut för att få stopp på Flashback.
En debatt om pressetiken har förts den senaste tiden. Krav på att allt ska berättas har framförts. Den här texten hade kunnat vara ett inlägg i den diskussionen, då Skara är ett osedvanligt pedagogiskt exempel på hur katastrofalt det hade varit att publicera alla lösa rykten som var i svang.
Pressetiken är en avgörande skillnad på ansvariga medier och oansvariga. Men hur den ska se ut är inte den enda viktiga frågan i en tid då sociala medier och forum växer sig allt starkare.
Jag tror att de rättsvårdande myndigheterna i allt större utsträckning kommer att tvingas förhålla sig till galenskaper på nätet i sitt arbete. Det är på intet sätt en trevlig utveckling.