Det blir mycket svårt för mannen att gå fri
Såväl mordvapen som brottsplats saknas.
Ändå tror jag att indicierna räcker för att fälla den unge mannen för mordet på Vatchareeya Bangsuan.
När den omfattande förundersökningen hade presenterats var det dags för de sedvanliga juridiska piruetterna.
Åklagarna Ulrika Schönbeck och Anna Bergström kallade till presskonferens och förklarade att de bedömer sitt material som tillräckligt. Ja, vad skulle de annars säga? De får inte väcka åtal om de inte tror på fällande dom.
Advokat Bo Forssberg kontrade med att hävda att bevisningen är svag. Någon som är överraskad? Så håller advokater alltid på.
Sant är dock att åklagarnas påståenden om hur mordet gick till kommer att innehålla luckor och otydligheter. Var skedde brottet? Med vilken kniv höggs kvinnan till döds?
När förundersökningen nu har blivit offentlig kan vi emellertid konstatera att den misstänkte sitter djupare fast än vad som tidigare har varit känt.
Redan faktumet att det inte kommer att bli svårt att övertyga tingsrätten om att ett mord har skett är viktigt. Den som med stor kraft hugger en medmänniska ett betydande antal gånger i bröstet med kniv vill döda.
Såtillvida har åklagarna ett betydligt bättre utgångsläge än kollegorna i Falun, som under processen mot Mats Alm inte kunde visa att Linda Chen hade blivit mördad.
Åtalet bygger på ett antal mer eller mindre besvärande omständigheter. Att till exempel kvinnans blod har hittats i bagageluckan på mannens bil är mycket graverande.
Mannen har i förhör sagt att han skjutsade henne hem efter att hon hade skadat sig under karateträning, en förklaring som knappast kommer att imponera på rätten.
Det hör nämligen inte till vanligheten att göra något så excentriskt som att skadad och blödande lägga sig i ett obekvämt bagageutrymme.
Till detta kommer ytterligare tekniska fynd, vittnesmål om mannens förehavanden dagarna då kvinnan försvann och sms-trafik dem emellan.
Men rättegången kommer inte bara att handla om att stapla graverande indicier på varandra.
Att 22-åringen månad ut och månad in har nekat till brott hindrar inte att delar av hans berättelse är synnerligen intressanta för åklagarna.
Dit hör till exempel erkännandet att kvinnan var hemma hos honom samma kväll som hon troligen försvann. Han var den sista personen som träffade henne.
All kriminologisk erfarenhet säger att det är just den personen som har dödat den som försvinner och hittas mördad.
Även faktumet att mannen medger att han under letandet efter den unga kvinnan var inne i det ödehus där delar av hennes kropp senare hittades är intressant.
Fråga mig inte vad det betyder, men det är knappast en slump att just han har befunnit sig på denna plats.
Det blir mycket svårt för mannen att gå fri ur den här rättegången.