Sociala medier blir vad man gör det till

Sociala meeeedier.

Jo, de uttalar det så, självbespeglarna som ägnar alltför mycket av sina liv åt eländet. Lite besserwisseraktigt nasalt. Som om fenomenet representerade världsalltet, och inte bara ett antal kommunikationsplattformar.

Moderna människor, alltså. Som anser sig begripa vad vi gammaldags idioter inte fattat: hur otroligt jättesuperviktigt det är att i realtid få veta vad andra mera berömda eller inflytelserika ­människor tycker om dagens genusgroda, rasistpolitiker eller ­schlagerartist. Ingen vill ju hamna fel i cyberdebatten och göra bort sig. Hemska tanke!

I dag finns det folk som på fullt ­allvar kallar sig experter på sociala medier. Det låter lite fint och neutralt, men vanligtvis använder de ­sina kunskaper till att sälja produkter eller idéer åt dem som betalar.

Jo, jag vet att det finns många lysande undantag. Dock:

De flesta bloggar sysslar med ­mental onani, Twitter består huvudsakligen av trams och Facebook är en spelplats för amatörer. Till och med Instagram – som man trodde skulle kunna vara lite privat – har utnyttjats för organiserad mobbning, vilken lett till mindre upplopp i Göteborg.

I onsdagens ”Rapport” sa Jan ­Fredriksson, talesman för Facebook Norden, apropå mobbningen och ­ignorerandet av anmälningar, att det inte är aktuellt att kolla vad folk ­skriver på sina sidor:

– Det vore trist med den typen av övervakning … vi tror inte att användarna skulle vilja ha det.

Fast det är just övervakning som dessa program och applikationer ­används till. De stora stålarna för ­leverantörerna ligger nämligen i kartläggningen.

Information som samlas från ­sociala medier och mobilappar är ­rena guldet för marknadsförare över hela världen, och det finns mängder av företag som lever på att handla med detaljerad information om ­användarna utan att dessa har en aning om saken. Det gäller för övrigt också en sökmotor som Google, som sparar dina sökningar, skapar en ­profil och ”anpassar” dina kommande sökningar så att de ska passa ­annonsörerna. Inget för den som vill söka vetenskapligt alltså. Och inte ett verktyg för att vidga nätanvändarnas vyer, utan tvärtom en metod att ­snäva in dem.

För att inte hänfalla till konsekvent gnäll: visst har de sociala medierna bidragit till många radikala ­politiska samhällsförändringar. Gott så. Det betyder ­emellertid inte att de vanliga gnällspikarna i kommentarsfälten gör världen till ett trevligare ställe att bo på.

Tekniken är neutral. Det är människorna som använder den som kan besitta gott uppsåt – eller onda ­avsikter.

Från anonymt krig till näthat

Historikern, författaren och sekreteraren i Svenska Akademien Peter Englund har skrivit om handeldvapnens betydelse för krigföringen: musköterna ökade avståndet till offren, som anonymiserades och blev lättare att döda. Mängderna av anonyma trakasserier på nätet beror rimligen delvis på samma fenomen.

Så tjänar de pengar på it

Den som vill veta mer om hur kartläggningen av nät­användare fungerar, och om hur it-företagen tjänar pengar på folk som bara surfar i godan ro, kan läsa Fredrik Alveréns bok ”Såld på nätet – priset du betalar för gratis”.

Följ ämnen i artikeln