Nej, Säpo är inte världsledande – men kritiken är orättvis
Ett år efter självmordsbombaren kallade i går säpochef och åklagare på pressen och pratade och pratade om sådant vi redan visste.
Det vore enkelt att raljera över bristen på ny information, men faktum är att Sveriges terrorbekämpning, ofta beklämmande usel, fungerat väl denna gång.
Reportrar från Sverige och världen hade, inte helt överraskande, laddat upp med en arsenal av kritiska frågor då det för första gången på länge erbjöds möjlighet att intervjua höga chefer om Taimour Abdulwahabs misslyckade terrorattentat.
Varför kan ni inte offentliggöra vad ni vet? Hur kom det sig att Säpo tog över förundersökningen från Stockholmspolisen först morgonen efter attentatet? Är det inte ett stort misslyckande att ni ännu inte vet om självmordsbombaren hade medhjälpare?
Synpunkterna haglade, terroråklagare Agnetha Hilding Qvarnström och Säpochefen Anders Danielsson parerade, log och svarade artigt, rekapitulerade pedagogiskt Abdulwahabs sista dag i livet, visade filmer från övervakningskameror och pratade ännu mer utan att egentligen säga någonting.
Det finns onekligen saker som Säpo kunde ha gjort bättre. Som att inte vänta i fem timmar med att läsa mejlet som Abdulwahab hade vänlighet att skicka myndigheten strax innan han sprängde sig.
Vem vet? Det kunde ha innehållit värdefull information om hot mot människors liv, mot rikets säkerhet.
Än mer märkligt är faktumet att säkerhetspolisen först efter både självmordsbombaren och Breivik insett värdet av att snoka på nätet efter information om människor. Det är sådant som till exempel reportrar på Aftonbladet ägnat sig åt i åratal.
Men är det rimligt att begära att allt ska klaffa då något så oerhört inträffar som ett terrordåd mitt i julhandeln i Stockholm?
En stor del av kritiken – att utredningen går för långsamt, att tips inte följts upp och myndigheten vid detta lag borde veta med säkerhet om det fanns några medhjälpare – är orättvis, för att inte säga okunnig.
Sanningen är att svensk polis, som normalt lider av terrordille och sparkar in dörren hos oskyldiga araber som råkat klaga på huvudvärk, denna gång gjort ett respektabelt jobb.
Terrorutredningar är svåra, går långsamt, andra länder är inblandade. Utredarna har gått igenom 1 200 tips och hållit 800 förhör. Sådant tar tid. Det måste ta tid. Det är mycket viktigt att reda ut om det finns medhjälpare, om nya dåd planerats.
För nästan ett år sedan greps några svenska medborgare misstänkta för att ha planerat attentat mot den danska tidningen Jyllandsposten. Inte heller den förundersökningen är klar.
Och den svenska säkerhetspolisen kan, till skillnad mot kollegorna i Oslo, inte prata med den viktigaste personen, gärningsmannen, vilket försvårar.
Direkt märkligt är inkompetensförklarandet av Säpo för att Abdulwahab inte avslöjades i förväg.
Betänk att Israel har världens bästa säkerhetstjänst, vilket inte hindrar terrorister från att spränga sig själva och andra i tid och otid.
Och USA, en nation med större resurser än något annat land, klarade inte av att förutse 11 september.
Sverige har inte världens bästa säkerhetstjänst. Så länge vi är ett litet land i en fredlig del av världen kommer vi inte heller att ha det.