Dags att gå från ord till handling
EU har klubbat en ny klimatlag som ska bromsa jordens uppvärmning.
Joe Biden vill visa att USA inte är sämre.
Men för att hans klimattoppmöte ska bli annat än en papperstiger är det dags för världens länder att sluta prata och börja handla.
För några veckor senare kallade Joe Biden Rysslands president Vladimir Putin för en mördare. Han anklagade Kinas president Xi Jinping för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter.
Ändå är både Putin och Xi Jinping två av de ledare från över 40 länder som deltar i Bidens sammankallade klimattoppmötet över två dagar som inleds i dag. De blir första gången Biden träffar sina meningsmotståndare, även om det bara blir virtuellt på grund av pandemin.
Halvera utsläppen
Klimathotet är en av få frågor som kan samla så många av världens ledare för att göra en gemensam ansträngning trots att man i många andra frågor står på helt olika sidor.
För Joe Biden är toppmötet, som symboliskt inleds på Jordens dag, ett sätt att visa att USA åter är tillbaka på banan och beredda att ta en ledarroll för att lösa en kris som hotar att bli långt värre än coronapandemin.
Meningen är att regeringscheferna ska binda sig för mer kraftfulla mål för att minska koldioxidutsläppen.
Biden tänker gå i frontlinjen genom att kraftigt öka USA:s åtagande. Förhandskällor säger att det kan handla om att halvera utsläppen fram till 2030.
Förhoppningen är även stor att Kina ska presentera mer offensiva mål.
USA och Kina är helt avgörande för möjligheterna att nå målet från klimatavtalet som slöts i Paris 2015: att hålla jordens uppvärmning på under två grader. Tillsammans står de två länderna för närmare hälften av världens utsläpp.
Nytt hopp
Så det är svårt att överdriva betydelsen av att USA övergett Donald Trumps klimatskepticism.
Att USA åter tar en ledande roll ger världen nytt hopp. Målet från Paris framstår inte längre som lika ouppnåeligt.
Det manifesterades tidigare i veckan när EU enades om en ny klimatlag som innebär att EU-länderna ska minska sina utsläpp med 55 procent fram till 2030.
Det låter mycket men experterna säger att minskningen behöver vara 60-65 procent.
Världen har gått in i en ny fas där nästan alla länder erkänner att människans påverkan på klimatet hotar mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Samtidigt vill allt fler företag kunna presentera en grön profil.
Ambitiösa mål är givetvis bra men målen i sig gör inget för att stoppa uppvärmningen. De måste följas av konkret handling. Där finns det anledning att inte vara lika optimistisk.
De mål som kommer att presenteras under Bidens toppmöte är inte bindande. EU:s nya klimatlag är ett åtagande för hela EU men inget varje enskilt land måste följa. Därmed får den inte heller samma kraft även om socialdemokraten Jytte Guteland som varit med och lett förhandlingarna hoppfullt jämför klimatlagen med ett nyfött barn som kommer att växa sig starkare och starkare.
Risken är i stället att ett antal länder försöker åka snålskjuts på kollektivet.
Utsläppen ökar igen
Problemet överlag är att förmå länder att omsätta sina löften i praktiken. Då krävs konkret handling som ibland kan vara både ekonomiskt och politiskt kostsam i det korta perspektivet. Det är inte lätt att lägga ner kolgruvor eller oljeraffinaderier om tusentals jobb försvinner. Det är inte lätt att massivt bygga ut vindkraften när ingen vill bo granne med en vindsnurra.
Rysslands ekonomi är exempelvis helt beroende av intäkterna från gas och olja. Vad ska inkomsterna komma ifrån istället? Putin har inga svar.
Lagom till toppmötet kom nya rapporter om att 2020 var det varmaste året som uppmätts i Europa, 2,2 grader varmare jämfört med förindustriell tid. I Sverige låg uppvärmningen på hela 3,3 grader.
Efter att utsläppen av växthusgaser minskat globalt under pandemins första fas är de nu på väg upp igen.
Medan larmrapporterna avlöser varandra på löpande band går den konkreta utsläppsminskningen alldeles för långsamt. Klyftan mellan vad länderna säger att de ska göra och vad de i verkligheten gör är fortfarande alldeles för stor. Alla vet vad som behöver göras men alltför många saknar kraften att gå från ord till handling.
