En fråga som saknar svar i yttrandet över Snippadomen

Med tanke på hur högljudd debatten har blivit är det lika bra att domaren en gång för alla slår fast att han vet vad en snippa är.

Men efter att ha läst yttrandet till Högsta domstolen dröjer sig en fråga kvar:

Varför plockas en ordbok fram i den mödosamma jakten på innebörden av ordet som barnet använde?

Detta, och en del annat, tål att funderas över en stund nu när ytterligare ett kapitel skrivs i berättelsen om årets hittills med marginal mest uppmärksammade rättsfall.

Här är första artikeln om ”snippa-domen”

 

Riksåklagare Petra Lundh har som bekant till HD överklagat domen, i vilken en man som i tingsrätten dömdes till tre års fängelse för våldtäkt mot barn i nästa instans friades.

Ett beslut som grundar sig i påståenden om grova rättegångsfel och ett önskemål om ny praxis rörande i vilken utsträckning den dömande makten ska ta hänsyn till Barnkonventionen.

I sitt svar på riksåklagarens kritik inleder hovrättslagman Åke Thimfors med att påpeka att det inte är hans sak att recensera sin egen dom.

En insiktsfullhet som det finns anledning att vara tacksam över. Det har redan varit beklämmande många konstigheter i ärendet.

Bland annat har lagmannen och målets åklagare kastat ruttna ägg på varandra i diverse intervjuer och tingsrättsdomaren bakom fängelsedomen har gjort utspel ingen har bett om.

När till och med den normalt så tystlåtna Högsta domstolen skickar ut ett lika nervöst som meningslöst pressmeddelande om att överklagandet har anlänt till Bondeska palatset vill jag bara dra ett täcke över huvudet och sova i tio år.

 

Att lagmannen i hovrätten inger ett yttrande är dock till skillnad mot en hel del annat en nödvändig ingrediens i den fortsatta processen.

Och att han försvarar sin dom är givetvis helt i sin ordning. I det här målet får vi numera vara beredda på i princip vad som helst, men att Thimfors plötsligt skulle sträcka upp händerna och utbrista att han klantat sig och att domen blev fel, hade onekligen överraskat.

Det förs ett principiellt resonemang i yttrandet: I vilken utsträckning ska en domstol hjälpa åklagaren?

Den minnesgode läsaren kommer sannolikt ihåg att den tioåriga flickan i två olika förhör sagt att mannens finger varit inne i hennes snippa.

För såväl tingsrätt som åklagare och försvarsadvokat var det en självklarhet att ordet snippa ska förstås som synonymt till vagina.

Hovrätten var inte lika säker. Kanske pratade barnet bara om de yttre delarna av könsorganet, och då har ingen penetration i den juridiska bemärkelsen skett. Och utan penetration har inte heller våldtäkt begåtts.

Men domarna sa inte ett pip om sina tveksamheter under förhandlingen. Oklarheten kom som en kalldusch för åklagaren då domen meddelades.

 

Thimfors påpekar någonting som översatt från juridiska betyder att rätten ska vara opartisk och att domstolen därför inte ska favorisera åklagaren.

Det har han givetvis rätt i. Men han missar någonting grundläggande, nämligen att det är domstolens skyldighet att efter bästa förmåga räta ut frågetecken och bringa klarhet i otydligheter, så kallad materiell processledning.

Lagstiftaren har lagt grunden för denna ordning i Rättegångsbalken. Men i lagen finns inga närmare direktiv om hur processledningen ska gå till, det har fått skapas genom praxis.

Jag ska inte tynga denna text med hänvisning till olika prejudikat och lagändringar som är av betydelse i sammanhanget, det räcker med att påpeka att det finns en rättsutveckling som hade och borde kunnat hjälpa rätten på traven.

Genom att berätta att ordet snippa uppfattas som dimmigt hade ett och annat kunnat göras under förhandlingen.

Exempelvis att åklagaren justerat åtalet. Utrymme för det något mildare brottet sexuellt övergrepp fanns.

En annan möjlighet hade varit att hålla ett nytt förhör med barnet för att bringa klarhet i vad hon menade.

Det handlar ytterst inte om att hjälpa den ena parten. Det handlar om att åstadkomma en så bra rättegång som möjligt.

Det handlar inte bara om en åtalad persons rätt till en rättvis rättegång, utan även om en liten flickas rättigheter.

 

Ja, åklagaren kunde ha haft ett alternativt yrkande om övergrepp redan från början, men i min värld vilar huvudansvaret för denna knäppa dom på hovrätten.

Nu är inte min åsikt viktig för hur det här ska sluta. Bollen ligger hos justitieråden på Riddarhustorget.

Riksåklagaren får prövningstillstånd i ungefär 50 procent av de fall som myndigheten för upp till högsta instans. Det skulle förvåna om inte detta blir ett av dem.

Inom en månad eller så bör vi veta.

Tills vidare undrar jag bara en sak. Lagmannen skriver att han begriper vad åklagaren avsåg med snippa. Oklarheten låg i vad barnet syftade på.

Gott så. Men varför i sitt grubblande plocka fram en ordbok utgiven av självaste Svenska Akademien?

Det är ju inte så att domaren där kommer finna svar på vad flickan menade.