Att såra människor är väl ingen konst
För att undvika missförstånd vill jag redan här säga att jag försvarar Lars Vilks yttrandefrihet. Jag hoppas att de som hotar eller försöker skada honom lagförs och jag antar att Uppsala universitet har regler för hur man handskas med studenter som stör föreläsningar. Avstängning kanske.
Vilks riktar med stor precision och envetenhet in sig på ett tabu för en minoritet i vårt land, muslimerna.
Han har sökt den nerv som smärtar mest och funnit den. Muhammed som rondellhund.
Det går inte att jämföra med till exempel Elisabeth Ohlson Wallins bilder av Jesus som bög, eftersom kristendomen är den härskande majoritetens religion (om den alls bryr sig).
Ohlson slog uppåt, Vilks neråt. Ohlson ställde etiska frågor, Vilks kränker.
På DN Debatt skrev i går Paulina Neuding och Johan Lundberg – redaktörer för tidskrifterna Neo och Axess – att syftet med Vilks ”konstverk har varit att undersöka konstens gränser”.
Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Vill Vilks kolla hur grov man får vara?
Hur mycket man kan såra innan någon tar till nävarna?
Det finns farligare mark att beträda, kanske inte vad gäller fysiskt våld men vad gäller konstnärens anseende. Vad kan vara mest sårande för olika minoriteter i Sverige? Det är svårt att finna något lika tydligt som Muhammed som rondellhund, men låt oss försöka.
För romer: Kanske en bild där några ungdomar pinkar på en äldste?
För samer: En glad lapp som knullar en ren?
För judar: Sex och Auschwitz? Jag vill inte ens beskriva en påhittad bild eftersom det är så osmakligt och sårande.
De flesta svenskar skulle finna Auschwitzbilden fruktansvärt upprörande medan Muhammed som rondellhund snarast är av teoretiskt intresse. Den träffar ingen gemensam nerv hos majoriteten.
Observera att jag inte jämför Auschwitz med en teckning. Jag diskuterar hur man effektivast kan såra.
Jag betvivlar att Lars Vilks skulle bli inbjuden till Uppsala universitet för att föreläsa om han gjorde pornografiska bilder från Auschwitz. Även om hans förklaring vore att han vill testa konstens gränser.