Därför är domen rätt
En livstidsdömd mördare släpps ut, våldtar ett barn och kommer undan med lägsta tänkbara straff.
Fallet Rocco Jensen ställer onekligen frågor till både lagstiftare och domstolsväsende.
Men en del av debattörerna som just nu hoppar upp och ner av indignation har inte begripit vad som gick fel i denna juridiska härdsmälta.
Rocco Jensen dömdes i går till fyra års fängelse för att ha våldtagit en tolvårig flicka i en trappuppgång i Stockholm.
De flesta kan den tragiska historien vid det här laget: Jensen dömdes 1993 till livstids fängelse för att ha mördat sin flickvän, frigavs i december förra året, greps med kniv och knark, släpptes igen och förgrep sig på ett barn.
Det är inte förvånande att människor efter denna serie inte alltför imponerande juridiska beslut drabbas av högt blodtryck av beskedet att gårdagens dom är den mildaste tänkbara.
Men låt oss innan vi störtar justitieministrar och dömer ut lagstiftning reda ut vad som har gått fel i denna eländiga soppa. Debatten som har uppstått är delvis präglad av missförstånd och felaktigheter, vilket inte gör någonting bättre.
Straffet för grov våldtäkt mot barn är mellan fyra och tio års fängelse, beroende på hur mycket våld som använts och hur gammalt barnet är.
Våldtäkter kan vara mer eller mindre grova: historien är dessvärre full av män som använt oerhört mycket mer våld än Jensen.
Jag skriver inte detta för att på något vis försvara denne man eller förringa det han har gjort, men Stockholms tingsrätt resonerar sig logiskt och rimligt fram till de fyra åren.
De kriminalpolitiska debattörer som i går snabbt var ute och ifrågasatte domen borde i stället rikta sin kritik mot hur lagen är skriven.
Vissa av dem valde för övrigt att förtiga faktumet att mannen dessutom berövades fyra år av sin villkorliga frigivning från livstidsstraffet.
Det vill säga: Jensen dömdes i praktiken till åtta års fängelse.
Vare sig lag eller domstol ser således slappt eller naivt på frigivna mördare som våldtar barn.
Kritiken mot de tidigare turerna i detta fall är betydligt mer rimlig. En människa som mördat sin flickvän med kniv under inflytande av droger ska givetvis buras in igen då han under villkorlig frigivning grips med kniv och knark.
Det är detta lagstiftarna bör lära sig av Rocco Jensen. Kraven på villkorligt frisläppta livstidsfångar är helt enkelt för låga.
Återstår så frågan vad som brast då Örebro tingsrätt omvandlade livstidsstraffet till 26 års fängelse.
De som anseratt våldtäkten i sig är ett bevis på att domstolen gjorde fel kräver i praktiken att jurister ska ha en övernaturlig förmåga att se in i framtiden.
Vi har däremot rätt att kräva att de väger in risken för ny brottslighet i sitt beslut, lagen är tydlig på den punkten.
Det räcker med en snabbtitt i Jensens meritlista under hans 17 år i fängelse för att inse att inte ens Dalai Lama skulle ha några större förhoppningar om honom.
Narkotikabrott, hot mot personal, 61 fall av misskötsamhet.
Det var ett misstag att släppa denne man. Ett misstag som fick katastrofala följder. Men det är inte en fråga om slappa lagar.
Sanningen är att Sverige har Nordens hårdaste lagstiftning beträffande grova våldsbrott.