Här är resultatet av vårt cyniska bistånd

Det var 1978. Jag hade länge längtat efter att bli biståndsarbetare och hjälpa människor ur ­deras fattigdom. Jag fick en utbildning på Sida - men först ­efter att ha försäkrat att jag inte hade några som helst förväntningar på att kunna hjälpa någon. Nej, jag skulle åka till Afrika eller Latinamerika för att förverkliga mig själv, se världen, tjäna massor av skattefria pengar och leva lyxliv tillsammans med den övriga diplomat­kåren. Jag fick absolut inte säga att jag ville medverka till ett drägligare liv för ­fattiga och förtryckta människor.

Denna cynism predikades alltså av Sida, som utåt talade för de fattigas sak men inåt, mot den egna biståndskåren, sände ut budskapet att ingen skulle tro att man kunde hjälpa någon. Nej, ju mer kallhamrad man var, desto bättre biståndsarbetare var man.
Kanske ser vi nu resultatet av detta synsätt. Vi svenskar be­talar varje dag 100 miljoner i bistånd (!). Rinner dessa pengar bara ner i ett svart hål? Mycket talar för det. Det gäller särskilt det mångmiljardbistånd som går via FN och dess organ, det så kallade multilaterala biståndet.

Trots alla biljarder som inte ­bara Sverige utan FN, EU och enskilda länder under alla år pumpat in i till exempel Afrika pekar kalla fakta fortfarande på en gränslös fattigdom och ­misär. Jag har granskat tre ­parametrar som ger en god bild av tillståndet i ett land, nämligen medellivslängd, spädbarnsdödlighet och analfabetism. ­Bilden är avskräckande. I Afghanistan, Sveriges nu största mottagare av bistånd, dör 131 av 1 000 barn efter födseln. Medellivslängden är 44 år.

I Burkina Faso i Afrika, som Sverige för några år sen övergav som biståndsmottagare, är 78 av 100 människor fortfarande analfabeter. 103 av 1 000 spädbarn dör och medellivslängden är bara 56 år. Varför övergav Sverige Burkina Faso? Sverige har även ”fasat ut” biståndet till Namibia trots att medellivslängden där fortfarande bara är 62 år och spädbarnsdödligheten 31 av 1 000. Moçambique är en annan av Sveriges största mottagare av bistånd. Ändå lever folket i ­Moçambique fort­farande under fattigdomsgränsen. Medel­livslängden är 52 år och spädbarnsdödligheten 86 av 1 000. 52 av 100 moçambiker kan fortfarande varken läsa eller skriva. Att se att Tanzania som haft biståndssamarbete med Sverige i 50 år (!) fortfarande har en spädbarnsdödlighet på 51 av 1 000 barn och en medellivslängd på 57 år, inger stark oro. Ändå anses Tanzania vara Sveriges mest lyckade biståndsland!
Mitt råd är: Stoppa allt bistånd via FN, som ­bara är ett ineffektivt slöseri med skatte­medel. Slussa ­biståndsmedlen via små men ofta effektiva ­ideella organisationer. Gör fattigdoms­bekämpning till huvudmål för biståndet och trappa ner demokratibiståndet. För svältande människor är demokrati ändå bara ett vackert ord. Go back to basics!

Källor: Världens länder (NE), Faktakalendern, Sida

Drunkingsolycka i ankdammen

Häromdan kunde vi läsa på konkurrentens nyhetssajt att den vita katt som finns med på omslaget till Jimmie Åkessons nya bok inte var fotad vid samma tillfälle som Åkesson själv. Bilden på katten var gammal och hade monterats in på bokomslaget i efterhand. Ett vanligt fotomontage, alltså. Jag ifrågasatte starkt nyhetsvärdet i detta ”avslöjande”. När Expressen sen dagen därpå kom med ett nytt så kallat avslöjande om katten, så fick jag nog. Sajten avslöjade att katten på omslaget visserligen var Jimmie Åkessons men att katten var död! En ledarskribent på Svenska Dagbladet utbrast då att han inte hade kunnat drömma om att det skulle bli just de här dagarna som den svenska journalistkåren drunknade i ankdammen.

Blondinbella …

... misstänks för att ha plagierat en lyxring som hon marknadsför som egen design. Ringen är av 18 karats guld med 64 diamanter. Pris: 65 000 kronor! Tråkigt nog upptäckte en observant person att Isabellas ring såg precis likadan ut som en ring som för flera år sen designats av en mycket berömd smyckedesigner. Isabella förnekar förstås att ringen är plagierad. Dock är sensmoralen i denna historia inte att man inte bör plagiera andras ringar utan det faktum att Isabella nyss kommit ut med en bok med titeln ”Economista”. Boken ger råd till unga kvinnor hur de ska sköta sina ­pengar ansvarsfullt. Att då köpa en ring för 65 000 kan väl inte ses som särskilt försvarbart.

Följ ämnen i artikeln