Göran Persson enda värdiga kandidaten
Just nu talar mycket för en rödgrön valseger i höst - trots att Socialdemokraternas opinionssiffror inte imponerar. Blir det så, bör Stefan Löfven skicka ett särskilt tack till Vänsterpartiets kompetente partiledare, Jonas Sjöstedt, som blåst i gång en rejäl vänstervind.
Vänsterframgångarna har fått flera maktsugna ministerkandidater att börja krypa fram ur sina hålor. Först tänker jag på Mona Sahlin. Trots att hon förlorade valet 2010, tvingades avgå som partiledare och frivilligt lämnade riksdagen verkar hon återigen drömma om en maktposition vid Stefan Löfvens sida. Glöm inte heller att Sahlin nyligen ratats vid tillsättandet av två tunga internationella uppdrag.
En annan expolitiker från S som börjat vädra morgonluft är Margot Wallström. För en kort tid sedan lät Wallström förstå att hon var sugen på att komma tillbaka till politiken. Så lät det minsann inte under alla år hon fått frågan om hon velat bli partiledare eller arbeta politiskt för socialdemokratin när partiet var i kris.
Men då lockade finare uppdrag. Sedan hon lämnade EU-kommissionen efter tio år utan att ha varit särskilt framgångsrik, fick hon ett fint jobb i FN. Men FN-jobbet tog slut och nu sitter hon som projektledare i Postkodlotteriet. Många höjde nog ett ögonbryn när Wallström tog det jobbet.
Hennes nymornade politiska intresse väcker förvåning med tanke på att hon under så lång tid vänt det socialdemokratiska partiet ryggen. Men nu håller det envisa nejet på att omvandlas till ett ja. För FN hör ju inte av sig längre.
En tredje socialdemokrat som hållit sig borta från politiken sen valförlusten 2006 är Thomas Bodström. Liksom Mona Sahlin lämnade han riksdagen för att ägna sig åt roligare saker, till exempel åka till USA och skriva en bok och fortsätta jobba som advokat.
Jag misstänker att Bodström kommer att sitta med mobilen i hand och bita på naglarna om Stefan Löfven vinner valet och ska börja leta efter ministrar. Men är han given? Löfven har många andra politiska talanger som arbetat hårt för honom de här åren och som han säkert vill belöna, till exempel Magdalena Andersson, Mikael Damberg, Veronica Palm, Carin Jämtin och varför inte en av mina idoler, riksdagsledamoten Hillevi Larsson från Malmö?
De expolitiker jag nämner är som jag ser det förbrukade som ministrar. Varken Sahlin eller Wallström gjorde några djupare avtryck när de satt som statsråd. Sahlin är visserligen färgstark och Wallström helgonförklarad (dock på mycket lösa grunder) men hon var konturlös när hon satt i regeringen på 90-talet.
Thomas Bodström är liksom Sahlin karismatisk men kan han något annat än juridik? En annan expolitiker, som verkligen känns förbrukad, är miljöpartisten Åsa Domeij. Hon har inte synts i politiken på många år men häromdagen meddelade hon att hon gärna ville bli finansminister.
Jag antar att även hon har känt doften från de hägrande köttgrytorna. Nej, den ende av ”de gamla” Socialdemokraterna som jag skulle vilja se i Stefan Löfvens regering är - Göran Persson!