Måste vi välja mellan Malala och Nabila?
Iam Malala” är texten på tröjor, kaffemuggar, berlocker, kepsar och pins.
Vill man slentrianvisa sitt stöd för den pakistanska 16- åringen Malala Yousafzai så är det bara att shoppa loss på nätet. Det har uppstått en liten industri kring henne, flickan som var på väg hem med skolbussen när talibaner attackerade och sköt henne i nacken och i huvudet.
Hon överlevde. Och hon fortsatte envist att stå upp för kvinnors rätt till utbildning, något som tyvärr är allt annat än självklart i hennes hemtrakter i Swatdalen.
”Men hinner du slutföra din egen skolgång?” undrade en mammig BBC-reporter när Malala åkte på världsturné och lanserade sin självbiografi.
Boken ”Jag är Malala” har nu översatts i 26 länder, däribland Sverige. Malala har fått EU-pris, hängt med drottning Elizabeth på Buckingham Palace och talat inför FN som utlyste hennes födelsedag till Malala-dagen.
För Nabila, 9 år, finns också en särskild dag hon aldrig glömmer.
Men när hon nyligen berättade om den inför amerikanska kongressen dök bara 5 ledamöter upp. Resten av de 430 platserna stod tomma.
Jag hörde själv talas om henne för första gången i en Al Jazeera-artikel här om veckan. I texten, som delats över 80 000 gånger på nätet, berättas Nabila Rehmans historia: Hur hon skadades i en amerikansk drönarattack i Pakistan för ett år sedan och såg sin farmor dö.
Familjen var ute och plockade okra i sin trädgård när de hörde ett surrande ljud. Sen två ödesklick. Sju personer skadades.
Nu vill Nabila ge alla oskyldiga drönaroffer en röst. Det är bara det att ingen orkar lyssna.
Kanske borde hon skriva en bestsellerbok. Eller synas i en hipp talkshow.
För samtidigt pryder Malala Yousafzai tidningsomslag i väst och hyllas som hjälte av Angelina Jolie. På det viset är hon vår tids Dalai Lama, leende och tacksam, en perfekt symbol för ångestfyllda kändisar att synas med.
Många har varnat för att Malala utnyttjas i politiska syften, för att legitimera USA:s terrorkrig i Mellanöstern. Men egentligen är hon naturligtvis alldeles för smart och tuff för att låta sig kidnappas av självutnämnda västerländska riddare.
Man önskar bara att det fanns plats för mer än en ung kvinna och en kamp i taget.